HUNDEN PÅ SKROTUPPLAGET

  

21/2-06 VAD HÄNDE MED SYD? Läs allra längst ned!!

3/1-06 NYTT! Läs längst ned!!

Detta är det absolut värsta jag stött på sen jag såg Tracy (hon som fick operera bort halsbandet sedan det växt fast runt halsen) i mars.
Denna stackars hund ska föreställa vakthund på ett inhägnat upplag för metallskrot nära Lerapatra. Han är blandning mellan dobermann och kanske weimaraner och han är mycket vänlig och snäll, knappast en vakthund. Han är mycket nära döden nu!

En herde håller på dagarna till i en koja intill upplaget. Han vaktar sina getter som betar där ikring och han har berättat för mig att skrotupplagets ägare kommer 1 eller 2 gånger i månaden och lämnar en hink med vatten och en del mat till hunden. Jag tog mig in på upplaget och kunde inte hitta varken vatten eller mat, ingenting alls!

Nu får hunden vatten och mat varje dag av mig eller en god vän. (Jag kör 40 km varje gång!) Men han behöver även vetrinärvård.

Vi håller på att försöka hitta ett fosterhem för honom, jag bor själv på 16 kvm och kan inte ta in en så stor hund, och samlar även in pengar för att kunna betala veterinärkostnaderna. Hittar vi bara ett fosterhem ska kontakta ägaren och övertala honom att ge hunden till mig.

Hälsningar
Ella, Kreta

Bilderna nedan som Ella tagit, talar för sig själva!
3/1-06.
Hunden kallas SYD - förkortning av Scrap Yard Dog, skrotupplagshunden.

"Jag arbetar fortfarande med att göra livet lite lättare för "SYD". I och med att ägaren inte vill överlämna hunden till oss, är det enda som vi kan göra, att se till att hunden får mat & vård. Vi har nu den lokala veterinären involverad. Han lovar hålla kontakt med ägaren & hunden.
Vi går varje dag och ger hunden mat & vatten - Jag, på morgonen & Georgos eller Rika, på kvällen. Jag försöker ta reda på vem som är Statens Officiella Jordbruks Veterinär - för vårt område - och ska försöka få honom inblandad - för han är ansvarig för djurens välfärd i sitt område.

Sotiri säger att hunden behöver ca 3 kilo mat/dag - för att bli bra - vi vet att ägaren inte har börjat med det än, - för 2 nätter sedan, låg ett gethuvud där inne. Hunden tuggade på det. Vi förmodar att ägaren lämnat det."

"Veterinären har varit i kontakt med SYDs ägare och han har lovat att förbättra situationen. Vi ska fortsätta kolla vad som händer."

Detta har Ella berättat under helgerna. Vi kan bara hoppas att det går bra för SYD. Man kan tänka att det bästa vore att helt enkelt kidnappa SYD, men så enkelt är det inte alltid. Detta är på landet och alla känner alla och dessutom så ersätts snart hunden av en ny. Nu är det press på hundägaren och han har ögonen på sig.

21/2-06.

Vi är många som undrat hur det skulle gå för SYD, skrotupplagshunden.

Nu vet vi slutet.
Ella och veterinären lyckades efter många turer och diskussioner med ägaren, att få försöka hjälpa SYD. Det visade sig att han hade leishmania. En följd av leishmania är extrem avmagring och det hjälpte inte att ge honom mer mat, så han testades mot sjukdomen och det var tyvärr positivt. SYD är nu avlivad. Han slapp i alla fall att sakta, sakta tyna bort för att till slut självdö på skrotupplaget. Att testa en hund man inte äger är inte alltid möjligt, och vi tycker det var rätt beslut att avliva SYD då man fick diagnosen. Som leishmaniasmittad hade han ändå ingen framtid.
Både Ella och vi andra som läst om SYD hade självklart hoppats att han skulle kunna hjälpas vidare till en bättre tillvaro. Men så går det inte alltid. Alla hundöden får inte ett lyckligt slut.

(För alla som hjälper hundar på Kreta och andra ställen är veterinärkostnader en mycket stor post. Vår önskan är att man skulle testa alla hundar mot leishmania innan man t. ex. gör stora operationer. Resurserna är begränsade och även om det inte vore så, så kan den påfrestning som en operation innebär, göra att även en inte så långt gången leishmaniainfektion blossar upp.)