BILDER FRÅN EMIR JUNI 2007

  
Som alltid vid besöken utomlands försöker vi ta så många bra bilder som möjligt. Det är inte alltid så lätt som man önskar. Varför förstår inte hundarna att de ska posera på anvisad plats en bit framför kameran?
Bilderna från Polen är tagna av oss från Sverige eller Anna, som varit vår värdinna vid besöken.

Ett stående skämt då vi är i Polen har blivit att vi "vältrar oss med hundarna".
Vid första besöket hade Krystyna väntat sig tre välgörenhetsdamer i fina kläder och höga klackar, som inte ville smutsa ner sig. Hon blev förvånad då vi var som vi var och ville bekanta oss med alla hundarna. Vi skulle självklart kolla upp att allt var välskött och seriöst, men det ena utesluter inte det andra. Anledningen till att vi lägger tid på djurskydd är ju kärleken till hundar och andra djur.
Efteråt rapporterade Krystyna till Hanna på polska, och den första spontana översättningen till svenska blev att att vi "vältrade oss med hundarna". Precis som om det var något konstigt!!


UMKA, en ung tik som charmade oss alla trots att hon är ganska skygg. Hon är född på ett av de sämre hundhemmen och har växt upp inomhus i mörker och därför fått rakitis, framtassarna är inte riktigt som de ska. Så onödigt!

Det var mycket varmt, för att inte säga hett i Juni!
BEZA, som för närvarande är hundhemmets vildbasare, passade ofta på att ta sig ett bad i vattenbaljan... men snabbt ska det gå!

BONANZA, ett annat energiknippe, verkar kunna springa runt på gården hur länge som helst.


Ett par sätt att försöka undvika hettan är att gräva ner sig, krypa under kojor, lägga sig i skuggiga gropar....
FANTA och VIKI försöker svalka sig.

 

CZARLA, en mycket rar tikvalp. Hon hittades bunden i skogen i en myrstack, men hann räddas och har blivit mycket social och trevlig. Hon är nu adopterad av en familj i Polen.

CZARLA och KROPKA var bästa lekkompisar. KROPKA kommer om allt går bra att flytta till Sverige under hösten.

AZA följde med oss till Sverige och har blivit familjehund igen, som hon var innan ägaren dog och hon kastades ur huset.
Lilla svarta JEZYNKA har bara 3 ben kvar. Hon hittades skadad, förmodligen efter en trafikolycka, men klarar sig utmärkt eftersom hon är ung, lätt och vig.

Krystyna förevisar hundhemmets hundbår för Hanna. På båren, som ganska ofta måste användas, kan upp till 85 kg hund bäras. Eftersom det är vanligt med stora hundar, St Bernhardshundar och liknande så behövs hållbar utrustning.

Bidragen från Sverige har gjort det möjligt att köpa en bil (begagnad, men bättre än den gamla) där stora hundar på bår kan få plats.

EMI är ett litet sorgebarn som det verkar ha löst sig för till sist. Efter ett tragiskt liv i vanvård, plågeri och våldtäkter, hamnade hon hos Krystyna. Vid vårt besök i mars var hon på väg att bli fysiskt återställd, men psykiskt var det illa. Den lilla vovven var helt apatisk och hade inte minsta förtroende för någon annan
är Krystyna.
I juni var det en helt annan blick som mötte oss! EMI hade valt att komma tilllbaka till livet! Hon är otroligt söt och rar och har under sommaren fått ett nytt hem i en familj.
Vi håller alla tummarna för henne, att det ska bli några lyckliga år där.
På nedersta bilden, EMI och NORTON. 14-årige NORTON fick somna in häromdagen efter att ha blivit akut sjuk. Men han fick en sista bra tid på hundhemmet.

Då man adopterar en hund från ett hundhem kan man aldrig vara riktigt säker på vilka vanor hunden har. Vi brukar alltid förvarna familjerna om att hundarna kanske aldrig varit i möblerade rum. Men möbler kan finnas ute också... och de kan användas på olika sätt.

Mera normala ätvanor.
Ingen av de hundar som höll till på stora gården hade bulimistiska tendenser, så torrfodret fick stå framme.
JAZZ hade själv tagit på sig uppgiften att hålla ordning på ätandet och visade tydligt vad han tyckte om någon uppförde sig illa.

ZELEK eller ZELKA, de är otroligt lika om man inte ser dem bredvid varandra och kan se att ZELEK är större. Sista kvällen med gänget i hägnet.

En av de sista bilderna Anna tog innan vi lämnade sheltret.
Alla hundarna installerade i sina burar i bilen, detta är MISIA.
Som vanligt är det svårt att låta bli att tänka på hur utlämnade hundarna är till oss. De kan inte påverka någonting utan bara hoppas på att bli behandlade väl. Den som ylar eller visar åsikter eller rädsla på ett störande och drastiskt sätt kan förstöra sina möjligheter till ett bra hem.
Vi människor har ett stort ansvar eftersom vi har en sådan makt över andra levande varelser.
<<<Tillbaka