Warszawahemmet

WARSZAWAS STORA HUNDHEM

Till sommarens besök i Polen ordnade Hanna så att vi (Hanna, Monica och jag) fick en personlig visning av det stora kommunala hundhemmet i Warszawa. Vi hade hört en hel del om det tidigare, mest negativt, så det var med viss bävan vi åkte dit. Utan Hanna som är uppvuxen i Warszawa hade vi nog aldrig hittat dit! Det ligger i förorten Paluch vid sista busshållplatsen, men ändå relativt centralt, i närheten av ett stort koloniområde bakom flygplatsen.

Det var ingen tvekan om att vi kommit rätt! Inte bara skällandet tydde på det, det fanns också stora anslag med bilder av hundar och katter. Väl innanför grindarna blev vi förvånade att se att husen var nya och fina, det såg modernt ut, vilket det också var till största delen. Inte alls det gammalmodiga inferno som vi befarat. Påpekas bör att denna anläggning är ovanligt fin och påkostad, säkert ämnad att visas upp, men det förtar inte det som var positivt.

Tills för ett par år sedan var hundhemmet riktigt hemskt och vanskött, många anställda gjorde inte vad den skulle utan var där bara för lönen och brydde sig inte om hundarna. Flera stora tavlor med bilder från den gamla tiden fanns, så man kunde verkligen se skillnaden.
Uppryckningen har åstadkommits av den nya föreståndarinnan, Wanda Dejnarowicz, en kvinna som gav ett otroligt driftigt och tufft intryck. Och det har nog behövts för att få fram pengar och framför allt lyckas driva igenom förändringen av hela verksamheten. Hon talade bara polska så vi kommunicerade med Hanna som tolk.
De polska "tvillingpolitikerna" Kaczynski, varav den ena, Lech Kaczynski, fortfarande sitter på presidentposten, är djurvänner och har inte varit ovilliga att satsa på djurhemmet, så det är egentligen inte pengar som saknas mest nu, andra problem är större. Såsom att det finns alldeles för många hundar som ingen vill ha, som ingen tar ansvar för.
Katten på tavlan ovan är adopterad från djurhemmet av Jaroslaw Kaczynski, han var premiärministern tills senaste valet.

Utanför entrén till kontorsbyggnaden satt nyanlända hundar i tillfälliga burar innan de blivit undersökta av veterinär, en sorts provisorisk karantän. Inne vid receptionen fanns en hel vägg med bilder av hundar som kunde adopteras. Folk kom och gick och frågade om hundar så det var uppenbart att en hel del hundar fick nya hem. Ett "tufft" ungt par frågade efter pitbull, men efter ordentlig utfrågning så bestämdes att de inte var lämpliga. Det tydde på att man inte bara släppte iväg hundar till första bästa som ville ha. Många olämpliga är där, liksom här, intresserade av pitbull och andra "häftiga" hundar.
Enligt uppgift är genomströmningen 80 % per år, en siffra som tyvärr kändes väl hög. Hur många hundar kommer aldrig därifrån utan sitter år efter år i sina burar? Hundar avlivas bara i absolut akuta nödfall.

Då vi var där låg två konvalescenter som behövde hållas under uppsikt, inne på kontoret.

På hemmet fanns 1.800 hundar, det är byggt för några hundra...
Anläggningen som sådan är delvis påkostad och modern, under de senaste åren har en stor upprustning skett av ungefär halva området. Den andra halvan ligger på hyrd mark, och får därför inte kostas på med offentliga medel.
Den här delen, på bilderna ovan, är sjukhusdelen och hör till det nya. Man har 6 anställda veterinärer och modern djurambulans. Man har också en mindre avdelning för katter, men hundarna dominerar stort. Katter samlas inte in aktivt, de katter som hamnar på hemmet är sådana som blivit ensamma efter dödsfall och liknande.
I Polen samlas hemlösa hundar in, hundfångarbilar åker runt i alla fall i vissa städer som Warszawa. Hundarna fraktas till de hundhem som finns. De är i mycket varierande skick, en del är välskötta och en del är rena förintelseplatser där hundar förgås. Detta har vi berättat om i tidigare text.