Den nya hundavdelningen består av långa längor med en korridor i mitten och längs den, burar med tillhörande liten, mycket liten, rastgård. Tanken var att varje bur skulle innehålla en hund, då vi var där levde tre hundar i de allra flesta, i en del fyra. På sommaren var värmen ett stort problem, på vintern är det kylan. I dessa längor har innedelen uppvärmt golv och det går att spola rent. Å andra sidan blev det då lerigt och sörjigt i utedelen...

Som alla som har besökt ett stort hundhem vet, blir man lätt ledsen av att träffa de hundar som sitter där. Det enda man kan hoppas på är att det verkligen är ett genomgångsställe, att de kommer vidare. En del pockar fortfarande på uppmärksamhet, andra verkar ha resignerat... Promenader förekommer bara i yttersta undantagsfall, det finns inte tid att ta ut alla på promenader, inte heller finns en inhägnad rastgård där de skulle kunna få vara lösa en stund varje dag. Med så många hundar förstår man att det är svårt att ordna. Alla anställda och volontärer har fullt upp med att hålla rent och att göra den absolut mest akuta vården.