- NICKE -
EN HEMLÖS HUND FRÅN RETHYMNON

  

Lennart och jag (Ingrid) var på Kreta några dagar i början av november.
Det var den allra sista resan från Sverige för året och det märktes verkligen att det egentligen var efter turistsäsongens slut. Enstaka hotell och restauranger var öppna och att hitta ett ställe som var öppet till lunch var nästan omöjligt. Inte alls vad man är van vid på Kreta. Vi skulle t ex en dag vara "flotta" och bjuda ut Nicole på lunch, men det visade sig att i hela Malia fanns det bara ett litet gatukök öppet, så särskilt lyxigt blev det inte. Så pass stängt är det på Kreta så fort chartersäsongen är slut. Det innebär också att alla turister är borta, och med dem är möjligheten för hemlösa hundar att hitta matrester att leva på mycket liten.

Vi bodde i Rethymnon och där var nästan lika stängt som i Malia.
Redan första dagen träffade vi NICKE! Det ösregnade och vi promenerade längs stranden då vi fick se en svart liten hund som letade mat vid några soptunnor. Han hade inget halsband och pälsen var full med tovor, tistlar och kardborrar och genomblöt var han så klart. När jag närmade mig stelnade han till och stod stilla och visade mycket tydlig undergivenhet, han tog det säkra för det osäkra. Jag kunde ju vara en elak en som skulle slå till honom. Men det gjorde jag inte och då han insåg det så tyckte han det var mysigt att bli klappad.

Efter att ha pratat lite med honom och gett honom ett par godbitar, gick vi och hyrde bil och ordnade lite annat. Det var svårt att låta bli att fundera på den lilla hunden som så uppenbart var hemlös och övergiven.

Så vi återvände snart till soptunnorna men då var det bara några katter där. Besvikna strövade vi lite längs strandpromenaden och fick så se honom igen på stranden där han målmedvetet gick förbi nere vid vattnet, helt klart med ett speciellt mål i sikte. Vi lockade på honom men han var inte intresserad. Efter ett tag kom vi till ett par andra soptunnor och plötsligt var han bara där alldeles framför oss. Soptunnorna hade varit hans mål! Eftersom vi dök upp så nära stelnade han till igen i undergivenhet och det var bara att gå fram till honom och börja prata, så slappnade han av. Vi satte på honom det gula flätade halsbandet och kopplet som vi tagit med, och vips! så var han en liten vovve på promenad med sin matte och husse! Det är fascinerande att se hur han växte så fort han märkte att han hörde ihop med oss. Det undergivna ängsliga var till stor del borta. Vi vet ju inget om hans bakgrund, kanske har han varit familjehund och kände igen situationen? Säkert har han i alla fall träffat på vänliga människor för rädd var han inte då han väl konstaterat att vi var snälla. Glatt och fint gick han i kopplet utan att dra.

 
Vi lyfte upp Nicke, som vi senare beslöt att kalla honom, på en bänk och så började första steget av saneringen! De stora tovorna han hade klipptes bort och likaså tistlarna och kardborrarna som satt fast i pälsen. Det var mycket, och gick inte att reda ut, så saxen var en nödvändighet. Hela tiden Lennart höll på med honom gick svansen som en liten visp där bak. Säkert kände han sig naken sedan då så mycket tyngd var borta men han fann sig glatt i sitt öde.

Så skulle vi äta middag. Det fanns som sagt inte många ställen öppna så vi kunde bara hoppas på att inte bli avvisade på grund av vårt husdjur. Vi hittade en liten restaurang, Mamma Mia, som hade en avdelning som låg nästan utomhus men under tak. Det regnade så några verkliga uteserveringar var inte att tänka på. Vi gick helt enkelt bara in och satte oss med hund och allt och vi hade tur, restaurangen ägdes av en kvinna som var djurvän och frågade så vänligt om vår söta hund. Undrar om hon tyckt han var lika söt om hon sett hur vi stått och klippt bort tovor en halvtimme innan? Hon hade en katt som kom och hälsade på oss och Nicke och hon tog också kort av hela vår lilla flock med vår kamera. Det var roligt för inte alltför sällan så blir man illa bemött om man har hund med på servering. Nicke skötte sig jättefint, låg tyst under bordet och säkert såg vi ut som ett utländskt par på semester med sin lilla hund.
Att leva i närheten av katter var Nicke van vid, det fanns otroligt mycket katter överallt, och han brydde sig inte om dem.
 

Nästa sida>>>
  © CHANS - Charity for Animals Society