Hej CHANS!

Äntligen kan jag berätta om hur pengarna från föreningen har kommit de herrelösa djuren till hjälp. Det var meningen att en del av pengarna skulle gå till kastreringar av tikar men vintern kom i mellan och senare blev hundgården upptagen i tre månader. I maj-juni bidrog vi med 60 kg foder till hundarna som håller till utanför Metro Supermarket i Avlida, det är inte så långt härifrån och får räknas till vårt område. Min vän Soula som drar det tyngsta lasset med hundmat hamnade på sjukhus. En kvinna som Soula litar på hjälpte oss att ställa ut mat och vatten varje dag på det vanliga stället så länge Soula var borta. När fodret väl var betalt och transporterat ville jag inte kräva några pengar tillbaka då Soula lägger ut så mycket varje månad. (Niko/jag står för 40 kg torrfoder i månaden sedan några år, till "våra hundar" i Dilesi centrum)

Den 20 juni kom ett ungt par hit med en mycket liten hundvalp. De hade "hört" om oss och bad mig hjälpa. Min veterinär Tassos var nästgårds och kunde tala om att valpen var knappt 25 dagar gammal. Vad göra? Det var tveksamt sade han - om den kunde överleva, men gör ett försök med modersmjölkersättning. Det blev att ta till nappflaska. Till all lycka tog Nelly, vår gamla schäfertik hand om valpen och ställde upp som extramamma. Det är första gången hon gjort det, sedan länge glömda moderskänslor måste ha vällt fram när jag gav valpen till henne. Den började genast "tutta" och hon slickade den och höll den varm. Det var nog räddningen tror jag. Nu fick jag att göra också, sex gånger per dygn matades den samtidigt som den låg hos Nelly. Mitt i natten ville den ha mat och det var bara att stiga upp och värma. Men sedan sov den så gott hos Nelly. Det var jobbigt i en vecka men sedan började den att äta själv ur skål och efter ytterligare en vecka kunde jag ge tillägg, specialkrocketter uppblötta i mjölken 2 ggr om dagen. Den växte fort och blev väldigt tjock. Den var verkligen söt. Sedan var det dags för avmaskning, och vilken tur, den var faktiskt frisk i magen, det var bara ägg som kom ut. Nelly fick också Drontal för säkerhets skull. Dagarna gick och den började rulta omkring på golvet och ute på terrassen - när den inte sov för det gjorde den nästan hela tiden. Arbetsnamnet är Tusse, den såg ut som en liten tuss. Kunde vara en griffon/canis eller liknande.
Soula hjälpte till med adoptionen genom att sätta upp en annons på sitt kontor där mycket folk kommer och går dagligen. Det hände sig att en dam som kommer för att inspektera fabriken blev intresserad. Familjens hund hade nyligen dött, 15 år gammal och de sörjde den. När hon förstod att det var en liknande "ras" ville hon se den. Paret kom hit och det blev kärlek med det samma. Så de bestämde sig för att ta den. Vi bestämde då att den skulle stanna här till den var 2 månader. Första gången jag träffat sådana människor här i Grekland. De betalde vaccineringen. Dock blev lille Tusse ganska dyr. Men man får vara glad att han fick ett riktigt hem. Tusse flyttade till sitt nya hem och jag tror att allt ska gå bra. Vi har växlat telefonnummer.

30 juni-4 juli. Vid en översyn av "våra" hundar nere i centrum upptäckte vi att de var fulla med loppor. En riktig loppattack. Alla som vi kunde sätta halsband och koppel på behandlade vi med Frontline. Vi fick göra det på en undanskymd plats så ingen skulle se vad vi kunde hålla på med, folk ska ju alltid lägga sig i. Vi höll på i flera dagar. Det blev 5 hundar av större format, några med mycket päls och en liten mindre typ. När vi gjorde detta upptäckte vi att Lisa (en hund alltså!) hade mask i rumpan. Hon fick 4 tabletter Drontal 1 juli och den 15 juli. Det ser ut som hon är bra nu. Lisa är kanske mer än 14 år gammal, hon fanns nere vid stranden 1990, för sju år sedan steriliserades hon, ett mirakulöst hundliv i Grekland......

Den 30/7 hittade jag en valp nere vid vägen. Den var inte skygg och kom till mig. Det var en doberman fast med svans. De kuperas här. Den var ca 2 månader gammal men liten för sin ålder. Säkert hade den dumpats just på grund av det. Uppfödaren ville inte ha den. Det är vad jag tror. Den var så fin att ha att göra med. Lite blyg fast den lekte mycket med Tootsie. Den blev avmaskad och behandlad efter gängse regler mot ev. parasiter o s v. Jag kallade den "Lillen". Stannade här till den 10 augusti då Natasha tog över. Den är vaccinerad nu och hon letar efter ett passande hem.

Detta är vad som hänt i stora drag, jag hoppas därmed att föreningen inte har något att invända mot, hur jag använt pengarna. Steriliserin/kastrering är väldigt viktigt men hjälp behövs också för vardagens krämpor och besvär. Som masktabletter t.ex. Min dröm är att vaccinera alla hundar som vi har handkontakt med, och sedan märka dem på något sätt. Det är inte något dyrt projekt om vi själva gör det. Men det är just det sist nämnda som är svårt att lösa. Något tips?
Det finns inte många valpar i år. Vad det beror på vet vi inte. Kanske tikarna inte är fruktsamma? En sak är dock säker, ju färre hundar det finns i centrum desto större chans har de som lever där att överleva. Det verkar som - jag hoppas att det är så, att folk har vant sig vid dem. Utanför apoteket finns det alltid rent vatten och samma sak utanför en taverna. Det får vara i fred......vad gäller tavernan har Niko och jag pratat mycket för det. Det blev resultat till slut.

Nu är hösten på väg, i varje fall i Sverige. Det är bara att jobba på som vanligt. Vi önskar CHANS fortsatt framgång i arbetet med att hjälpa djuren.

Hälsningar från Lisa och Niko, alla våra hundar och katter samt våra trevliga sköldpaddor, Skalman, Bamsen och Bamselina.

PS. Också fåglarna av alla de slag har fått ett fågelbad där de dricker och badar i värmen, är placerat inne på taket till hundkojorna i hundgården, dit kommer inga katter på besök DS.