I somras hörde Costas en hund som skrek och han följde ljudet. Han kom till en bro som gick över en torkad flodbädd. Nedanför bron låg Tarzan, förlamad i bakbenen och med något blodigt runt halsen - en stålvajer som ätit sig in i halsen. Någon hade hängt honom från bron men stålvajern hade gått av och Tarzan hade fallit de tjugo metrarna ner till den hårda flodbädden. Costas tog hand om honom tills han tillfrisknade. Såren på halsen har läkt, han har ett stort ärr men det syns inte eftersom pälsen vuxit ut. Det tog flera månader innan han kunde gå igen men han har ändå varit vid gott humör och gått omkring med bakdelen släpande... Nu kan han springa omkring som vilken hund som helst!