Då vi kom körande mot kliniken fick vi plötsligt se en massa kartonger som låg på vägen intill en hög mur. Som tur var körde vi inte på dem för det visade sig att i kartongerna låg en hund. Vi stannade självklart bilen och gick ut och tittade. Hunden var i så dåligt skick så jag har inte sett värre. Vi trodde aldrig att han skulle kunna resa sig upp men det gjorde han. Fullständigt nedbruten av leishmaniosis (förmodligen) och annat hoppade han omkring på tre ben.
Hade vi inte haft småvalpar i bilen skulle vi tagit honom och kört honom till avlivning, nu fick han bara mat och vatten.
Detta var ca 100 meter från entré till den fina kliniken.
Och de kunde inte hjälpa honom för de hade ingen personal. Inte så bra start!! Typiskt Grekland! sa mina grekiska vänner.
Tina skulle åka dit senare och hämta hunden men har aldrig hittat honom. Vi befarar att väktare som såg att vi matade honom, har "skaffat bort" honom, men vi vet inte. Det kändes hemskt att lämna honom där, ensam och sjuk. Mat och lite vänliga ord fick han i alla fall, men vi kunde inte klappa honom av rädsla för att få med någon smitta till valparna. Även en hund vars hud är helt anfrätt, vars ögon rinner, vars ena bakben är förtvinat och vars återstående dagar inte är många, är ändå en individ som förtjänar att få hjälp. Både Tina och jag mår fortfarande dåligt över att vi inte hade möjlighet att göra mer för honom, än att ge lite mat……..

Så vi hoppas att man inte kommer att hålla fast vid åsikten att aldrig ge dödshjälp. Det finns fall där det är det enda vettiga och det bästa för hunden.

Bilder av några av de många hemlösa hundar jag träffade ute på gator och torg. Den guldbruna hunden bodde tillsammans med några andra på ett litet torg vid nedgången till tunnelbanestationen Dafni. Den stora hunden i mitten höll också till där men han valde en mera riskabel liggplats: Ute på gatan, på en busshållplats. Min gissning är att det kom lite varmare luft från luckorna i gatan, eller så hade han något annat skäl att ligga just där. Hela tiden stod jag beredd att hoppa fram och stoppa någon bil som skulle köra på honom, men det hände aldrig. Till slut reste han sig och gick och lade sig på gräset även han.
Hunden till höger levde i Pireus, Athens fina hamnstad, granne med Keratsini. Hunden sprang flera gånger utan rädsla över den 4-filiga gatan mitt i trafiken.

Dessa tre hundar var typiska herrelösa gathundar som levde mitt bland folk och trafik utan att göra något väsen av sig. Hanhundar alla tre, kanske därför de ser relativt välmående ut. De slipper att föda och ta hand om valpkullar!
Vi får hoppas att Athens nya planer för gathundarna kommer att slå väl ut och att det inte bara är prat, som många greker befarar.

Vi är många djurvänner som kommer att bevaka hur det går.......