Bandhundar, dvs de hundar som tvingas stå kedjade under hela sin levnad men svängrum på endast en meter, vid träd, i hönsgårdar, på alla otänkbara ställen, är talrika här i trakten. Jag undrar vad det kan vara för mening att ha en hund på det viset. Det kan finnas en koja av något slag men det vanligaste är en gammal rostig tunna för hunden att krypa in i som skydd för väder och vind. Jag ser hundar som på vintern trampar i lera upp till buken, våta i pälsen, ett djurplågeri utan like. Att hålla hund på det viset är förbjudet också i Grekland. Om en hund av någon anledning måste hållas bunden ska den ha en löplina på minst 10 meter, mellan två träd t. ex. Linan ska vara minst en meter över marken så hunden inte kan trassla in sig. Den ska ha en koja efter sin storlek, mat och rent vatten varje dag, och få komma ut på en promenad utanför området dagligen. Så säger lagen också i Grekland.
En annan form av djurplågeri är hundar på tak-terasserna och på balkongerna. Ibland får de röra sig fritt , andra är bundna där också: i regn, i blåst och kyla, i sol och värme. Här hänvisas till en särskild lag /hållande av hund) från 1986, nr 56591, artikel 17.

Det finns ett fall i Dilesi där jakthundar ständigt hålls instängda i ett mörkt utrymme på ägarens gård. Synnerligen grovt djurplågeri. För ca 8 månader sedan lämnades en kopia av djurskyddslagen samt en skrivelse till denna ägare. Ingen förändring har skett.

Snart är den varma årstiden inne vilket innebär att alla de herrelösa hundarna och katterna är i stort behov av att vatten finns utställt. Jag har noterat i Dilesi centrum, att när somliga ställer ut vatten ser andra till att ta bort det! Andra avarter är att låta hunden springa efter bilen på allmän väg. Att "motionera" hunden på detta sätt innebär en stor fara inte bara för hunden utan även för trafikanterna. Det andra är att transportera hunden i bagageluckan på bilen.
Om man måste lämna sin hund i bilen, måste alltid ett fönster vara så pass mycket öppet att hunden får luft. En stängd bil på sommaren innebär en dödsfälla.

Av allt det ovanstående krävs information till allmänheten och det bästa medlet för detta är naturligtvis televisionen. Det förekommer många program om djur på kvällstid, det är bra, men det vore önskvärt om en del produktioner vore anpassade efter grekiska förhållanden. Visst är det trevligt att se hur rashundar i Frankrike sköts på bästa sätt, hur man bedriver kennel osv. men här behövs istället information om hundens situation i Grekland. TV-information är det bästa medlet att nå ut till allmänheten. Det faller på det statliga kanalerna att göra detta. Jag är trots allt hoppfull om att många människor skulle ta sådan information till sig. Det gäller också barnen som redan i skolan måste lära sig hur man umgås med djur.

Det är min förhoppning att denna min skrivelse tas på allvar och att ett svarsbrev kommer mig tillhanda.

Dilesi 2 februari 2001

Elisabeth Carneroth