Alla hamngubbar var väldigt
tillmötesgående och berättade hur det gick med hundarna.
Min kompis var väldigt imponerad över detta och påpekade
hur mycket de verkade bry sig om hundarna. Tina sa då att innan hon
och några andra började komma dit med mat och visa att de brydda
sig om hundarna, så gav hamngubbarna blanka f-n i hur det stod till
med alla hundarna runt fartygen. Hon sa att det var först när
de såg andra människor engagera sig som de också började
göra det, så smått…
Hundarna såg friska och glada ut, några fick medicin och några
var lite skygga av sig och gömde sig under bilarna. De flesta var dock
väldigt glada och nyfikna av sig.
Jag överlämnade pengarna från CHANS, de är till stor
hjälp och kommer till stor nytta, jag lovar!
Marie-Louise Anekrans
Stockholm, oktober 2004
|
