DJURENS VARDAG I GREKLAND
|
En av CHANS nyaste medlemmar, Marie-Louise Anekrans, berättar här om hur djur kan behandlas i Grekland idag: |
"Jag är så glad att jag hittade er på mässan, att människor så långt borta från dessa länder bryr sig om hur djuren mår där borta. Jag har varit i Thessaloniki, Grekland varje sommar sen jag föddes och varje gång får jag på nära håll se människors totala brist på respekt gentemot gatudjuren. Jag bodde i Grekland i 1,5 år och en av anledningarna till att jag flyttade tillbaka till Sverige var att jag inte stod ut med att se denna misär varje dag. Jag vet att det låter dumt och svagt av mig att jag inte gjorde nåt åt saken istället, men jag hade ingenstans att vända mig och visste verkligen inte var jag skulle börja. Problemet är att greker inte har någon som helst respekt för djuren, för dem är det bara ett djur som inte har något värde, känslor eller själ. Att sparka på en hund är detsamma som att sparka på en sten. Sen finns det ju undantag, en man som bor granne med mig i Thessaloniki köper färsk fisk varje vecka för att mata hemlösa katter med, men tyvärr så är dessa undantag sällsynta. Om man jämför situationen idag med hur det var för 20 år sen så har det faktiskt förbättrats lite. På nyheterna tex så tar de ibland upp solskenshistorier om personer eller organisationer som hjälper eller har räddat något djur.I somras tex så berättade de på nyheterna om ett hundhem i Aten som skulle läggas ned och så visade de hundarna och sade att: "vad skulle hända med de här liven?". Ett annat inslag handlade om en kvinna som åkte ända från Tyskland med bilen full av konserver för att mata de hemlösa hundarna. Så det görs ju ett litet försök från media att visa att djur också har ett värde. Självklart så är det mycket kvar att göra. Jag har som sagt varit i Grekland varje sommar sen jag föddes och har även bott i Thessaloniki under 1,5 år, så jag har sett en hel del djur fara illa. I min hemby, som ligger utanför staden Xanthi så hittade jag en gång 4 nyfödda kattungar i en påse i en soptunna. De gick inte att rädda, jag letade efter deras mamma utan resultat och något djursjukhus finns inte i närheten. Detta är ganska så vanligt, att folk slänger nyfödda katter och hundar i soptunnor, sjöar eller bara ut på vägen. I somras när jag var i byn så fick jag passa min grannes hund i ett par dagar för hon skulle resa bort och hon sa att jag skulle passa mig för en man i byn som skulle döda hunden om han fick ta i honom, han tycker nämligen inte om hundar och har dödat flera stycken i byn. I Thessaloniki har jag större delen av min släkt och min kusins man arbetar på ett ställe med att måla möbler. Området han jobbar i är som ett litet industriområde med skjul uppradade bredvid varandra. Han skaffade sig en hund att ha som sällskap på dagarna och som skulle vakta stället på nätterna. Tyvärr så fick han inte ha honom så länge innan någon lade krossat glas i lite köttfärs för att göra sig av men honom. Min kusins man rusade med honom till veterinären men det var försent och hunden dog i hans armar. Han misstänker att det var en man som jobbar i närheten men kan inte bevisa något. Han skaffade sig senare en ny hund men den försvann efter ett par månader, så nu har han gett upp och skaffar sig inga fler hundar. En gång när jag satt på en cafeteria så såg jag ett gäng killar i en bil som med flit körde på en hund på gatan, de tyckte att det var coolt och skrattade åt den vettskrämda hunden. I somras när jag var på väg till en affär så hittade jag en hundvalp på gatan, det var en liten flicka. Jag köpte en stor bit skinka till henne och satte mig vid en kiosk och matade och klappade henne. Det satt några pensionärer vid kiosken och jag frågade om de visste var hunden kom ifrån, om hon hade någon ägare men de visste inte. En av dem berättade att hon hade försökt gå in på en cafenio (ett ställe där äldre män samlas) och då ägaren såg henne hade han sparkat iväg henne som en fotboll. Jag försökte hitta ett hem åt henne men det var ingen som ville ha en hundvalp och 2 dagar senare åkte jag hem till Sverige. Men de där pensionärerna var snälla mot henne och hade t.o.m köpt en konservburk till henne så jag hoppas de fortsatte hjälpa henne Det är inte bara vuxna utan även barn som kan vara mycket grymma
mot djur. |
Mycket av det här har vi hört förut. Som Marie-Louise berättar så har det blivit bättre, men det är en lång väg kvar innan djurhållningen är acceptabel. Undantag finns alltid men ett mycket stort antal djur far illa. Det som hände på Kreta under första veckan i januari, då Noah's Ark slängdes ut utan att ges möjligheter att lösa problemet med mark, visar tydligt vilken ålderdomlig och brutal inställning man har till djur i Grekland. Marie-Louise's vittnesmål visar också att det inte bara är djuren som behöver ett djurhem. Även människorna skulle må bättre om de visste att det fanns ett ställe där man kan lämna ett djur i nöd, eller få annan hjälp. Det är inte första gången människor berättar för oss att de inte kunnat bo kvar i Grekland, Spanien, Turkiet..........eftersom de inte står ut med att se djur behandlas illa. Tack, Marie-Louise för att du tog dig tid att skriva! Har du egna erfarenheter av hur
djur behandlas i andra länder? Maila och berätta! ingrid@chanshund.com
eller lennart@chanshund.com |