CHANS sekreterare Ingrid Sunding skrev med anledning av artikeln följande insändare som publicerades i Aftonbladet 12 juni.

Människor har hört av sig med både positiva och negativa åsikter. Se bl. a. gästboken!
Som vanligt är det känsligt, näst intill tabu, att yppa något om att man ska ta hänsyn till djurs välbefinnande då människor far illa. Vi önskar att det inte vore så.

Vi är mycket väl medvetna om att det har varit krig i Kosovo och att människor på grund av detta har det svårt. Det är ingen ursäkt för att agera brutalt mot djur.

Vi vet att hundhållningen och synen på djur i Kosovo inte går att jämföra med hur det är i Sverige. Det är inget skäl för att inte försöka påverka till det bättre.

I stort sett hela Sydeuropa och stora delar av Östeuropa har problem med förvildade och försummade hundar som springer vind för våg och förökar sig utom kontroll. Även om man avlivar hundar som ett sätt att minska problemet, så finns det också krafter som jobbar på
andra sätt, t ex genom kastrering och informationskampanjer.

Vi har full förståelse för att det kan anses nödvändigt att avliva hundar i Kosovo då samhället där för närvarande inte ens kan erbjuda hjälp till människorna, men för att nå en förbättring på sikt så måste även andra åtgärder tas till så att hundpopulationen kan kontrolleras och onödig brutalitet undvikas.

Vi vet att problemet med de förvildade hundarna inte löses enbart med information, men det löses inte heller med enbart avskjutningar. En hundpopulation förökar sig mycket snabbt och har man skjutit av alla individer på ett område så fylls det snart upp med nya om man inte får stopp på förökningen.

Varför ska man inte ta chansen att påverka människor till det bättre?
Om Sverige nu åtar sig ett uppdrag att lösa problem med lösspringande hundar, varför inte kombinera det med informationsspridning? Kunskapens börda är lätt att bära och vi är övertygade om att det finns djurvänner även i Kosovo som mår illa av denna hantering av hundarna. Varför inte försöka sprida vår humana djursyn istället för att "ta seden dit man kommer" och tillämpa våld?

Även ni som inte bryr er ett dugg om hundarnas välfärd kan ändå tänka på vilka signaler man annars faktiskt sänder till människor, i synnerhet barnen:
"Vi har ett problem - vi löser det självklart genom att skjuta och döda!"
Borde man istället inte utgå ifrån att människorna i Kosovo har fått nog av våld, att de istället önskar att de problem man stöter på kan lösas på andra sätt?

På nästa sida kan du läsa två öppna brev som är skrivna av Amanda Wilson, australiska, bosatt i Pristina, Kosovo, vars make arbetar för FN där.
Hon önskar få det publicerat i Sverige, men än har ingen tidning varit intresserad.