Malia 4 mars 2004
Charly blev förgiftad i förrgår!
Hon är OK nu, lite stel i benen och temporärt nästan blind, men OK. Hon var mindre än 5 minuter från döden enligt Andreas, veterinären. På kvällen då jag berättade för honom gav han henne en extra injektion för att stoppa blödningar i hjärna och rygg! (Herregud!!!)
Ja, jag hade alltså giftkitet jag ordnade i höstas med mig, och det räddade hennes liv.
Man tror ju knappt på allvar att det kan hända ens egen hund - men nu gjorde det alltså det!
Jag var så nojjig i början för allt hon hittade på gatan, men efter hand lägger sig oron, för man orkar helt enkelt inte gå omkring och vara rädd varje gång man går ut. Man måste försöka leva i en normal vardag.

Så här gick det till: Jag skulle gå upp till Haven på morgonen som jag brukar, men just den dagen hade jag en stor kasse med tvätt i ena handen och min lilla fostervalp (mer om henne sen) i andra, så Charly gick lös (det låter jag henne sällan göra inne i byn, för all trafiken) så det var en strålande timing! Hon försvann bakom en bil och var borta i kanske ½ minut, men tillräckligt länge för att jag skulle börja ropa på henne. Och hon kom INTE och normalt lyssnar hon extremt bra på inkallning. Till slut så kom hon fram och vi fortsatte promenera i kanske 7-8 minuter. Sedan såg jag hur hon började vingla som om hon vore full ungefär. Fattade direkt att det var gift, fråga mig inte hur - och började gräva efter motgiftet. Skakade i händerna och kunde inte för mitt liv komma ihåg vilket medel jag skulle ge i muskeln och vilket i skinnet, eller om det var viktigt att ge det ena före det andra, eller för den delen hur f-n jag skulle öppna den ena kapseln som var av glas!
Allt detta rullade runt i huvudet samtidigt som Charly blev sämre och sämre och inte kunde stå på benen längre.
Då kom Michael, Gayners man, på moppe och jag skrek HÄMTA GAYNER!!! CHARLY HAR ÄTIT GIFT!!! och hon kom inom 5 minuter. Tack gode Gud! För tyvärr får jag erkänna att jag inte klarade av att ge henne sprutorna själv. Gayner kom i alla fall och helt lugnt gav hon henne allt rakt i muskeln.
Sen kräktes Charly - som hon aldrig kräkts förut - och jag såg stora fina köttbitar komma ut. Alltså var det troligen medvetet utlagt gift, förmodligen kattgift, och när jag tänker på det i efterhand så minns jag att jag sett en död katt precis på samma ställe som Charly stannade, fast för en månad sen. Förmodligen är det någon som lägger ut gift precis där.

Sen kräktes Charly några gånger till under dagen och pupillerna var så stora att de täckte nästan hela ögat, och veterinären sa att det var bra, vet ej varför. Han sa också att hon skulle vara blind i ett par dagar och att krisen inte skulle vara över förrän 24-48 timmar senare. Hon hade blödningar i hjärnan och både njurar och lever jobbade för fullt för att ta hand om skiten hon fått i sig och det fanns en risk att hon kunde få gulsot pga detta. Hon fick en injektion mot blödningarna och jag fick order att ge henne MASSOR av mjölk, så mycket mat hon ville ha och vitaminer som vi fick.

På kvällen gick vi en sväng, jag märkte att hon såg dåligt, men hon var inte helt blind och hon var pigg. När vi kom hem så började hon bete sig lite märkligt igen så jag gav henne kol i pulverform utblandat med mjölk. Det ska tydligen suga upp gift. Hon drack 1½ liter mjölk den kvällen - har aldrig sett något liknande.
Dagen efter var hon helt som vanligt - pigg som en gris och kunde se hjälpligt. Och idag är allt OK. Jag har en riktigt seg, stark hund! En svagare hund hade dött!

Herrgud! Jaha! Det var ju bara till att köpa mer Atropin och Apomorfin till nästa gång...... Nästa gång vet jag vad det handlar om: strunta i vilken spruta som är vad och ska ges var, bara kör in det i lårmuskeln PÅ EN GÅNG, och ring någon EFTERÅT! Så är det med det!

Jag hade planerat att åka till Chania i förrgår och hälsa på Gundi, men så hände allt detta, så vi får vänta ett par dar till.