Sen var det kört. Det var som om hon talade om för resten av gänget att "Kom med mig, här kan man få mat!" och jag hade ett helt koppel med hundar med mig hem nästa dag.
Eftersom jag bodde i en lägenhet och värden på nåder accepterat att jag hade en hund (Charly) så var det rent ut sagt en katastrof. Speciellt som han såg mig komma hem med tre hundar förutom min egen. Sedan följde en daglig procedur med bortschasande av hundar, även GIRL. Till slut resignerade jag och gav henne vaccinationer och microchipmärkning och tänkte "Det får bära eller brista, hon flyttar in!". Tre dagar senare kom samtalet från den grekiska kvinnan att BART skulle dödas av byborna. Det blev panik och Evita och jag fick skynda oss att ta hand om BART och åka med honom till the Haven. Gayner var tveksam till att ta emot honom och bad mig åka till veterinären och kolla upphonom innan han kunde komma in på the Haven. (Han hade som vi misstänkt haft valpsjuka, annars var han OK) Däremot blev Gayner genast förtjust i GIRL som också var med och erbjöd sig att ta in henne direkt.
Sagt och gjort - GIRL flyttade också in hos Gayner och tre veckor senare körde jag henne till flygplatsen och hon är nu i ett hem i Tyskland.

Någon vecka efter allt detta noterade vi att en av tikarna på stranden löpte (säkert första gången) och började försöka hålla ett öga på henne. Senare tog vi in henne på nätterna och lät henne vara med oss på dagarna. Men en vacker (?) dag var hon så "sugen" att hon sprang direkt till sin pojkvän - ISBJÖRNEN - och vips! Så var det klippt! Det hände för övrigt flera gånger efter det så det rådde inget tvivel om att hon blivit dräktig. Vi beslutade oss för att ta hand om henne på riktigt eftersom hon praktiskt taget redan bodde hos oss, så nu är hon vaccinerad och kastrerad, det fick vi gjort på Noah's Arks klinik i Souda. Så nu blir det i alla fall inga nya valpar att ta hand om. Hon heter YELLOW och är en oerhört charmig ung hund.

I strandhundsgänget finns (fanns?) också en jättestor brun hund av jakthundstyp som verkar vara "kung" på stranden. Han har haft några olika ställen han hållit till på tillsammans med sin "flickvän" , en väldigt skygg setter, men vi har mest sett honom på stranden. En dag kom han linkande med ett stort bitsår på ena frambenet. Det var tydligt att han hade varit i slagsmål. Jag ringde veterinären och fick rådet att tvätta rent och ge honom antibiotika. Så det gjorde vi i några dagar och såg hur svullnaden successivt lade sig. Sedan en dag var han bara borta, vi såg honom inte på en vecka tills en morgon när jag var ute och promenerade så kom han stapplandes och jag såg att han hade ett gigantiskt sår rakt över nacken. Det var 1 dm långt och 2 dm brett, bara kött och blod. Jag rusade hem för att hämta bilen men när jag kom tillbaka var han borta igen. Jag letade överallt jag kunde komma på hela dagen men har förblev borta. Det känns så enormt sorgligt för jag vet att han är där någonstans och jag kan inte göra något för honom om han inte kommer fram. Och jag tror inte han kommer att klara sig utan hjälp. Det mest sorgliga i denna hunds situation är att det faktiskt finns en chans för honom att komma härifrån, till en familj i Polen. Jag träffade dem en dag på stranden och mannen frågade om det var min hund. Vi började prata och det visade sig att de hade en liknande tik hemma och skulle gärna "adoptera" honom också. Jag lovade hjälpa honom med arrangemangen och han skulle kolla upp transportsituationen. Tyvärr så är det förmodligen för sent nu…….så slutar den hunden historia.

De övriga hundarna vi umgås med på stranden i Amoudara har ännu så länge inte råkat ut för något annat än svält och vi ska hålla ett öga på dem och se till så de matas. Dessutom har vi en vän som bor i ett gammalt ruckel på stranden, som också lovat hålla koll på dem."