Vi har också Dennis the Dobermann som har varit hos oss i ca en månad. Han lämnades fastkedjad utanför grinden med ett brutet framben och full av fästingar. Det visade sig senare att han kom från en restaurangägare som stänger för säsongen och inte ville ha hunden längre. Vi antar att hunden fyllt sitt syfte - att vakta restaurangen på nätterna - och nu dessutom hade ett brutet ben, gud vet hur det gått till! Färdig att dumpas alltså!
Dennis the Dobermann är inte helt purung, men inte heller gammal, kanske 3 år, med kuperade öron och svans, vilket gör att han ser farlig ut och snygg, ifall man gillar stympade hundar. Han är däremot bara en stor mjuk klump av snällhet! Han låter mig klippa klorna, även på det brutna benet, rengöra öron, plocka fästingar och allt annat utan att säga ett pip. Med tanke på hans historia är det ganska makalöst. Jag tänkte då han kom hit att detta var en hund för Sabina, CHANS gamla ordförande, eftersom hon har en förkärlek för dobermann. Men hon har visst skaffat en annan importerad dobermann så huset är nog fullt av djur redan.... Nåja, det finns förhoppningsvis ett hem för alla och jag vet att Dennis en dag kommer att vara den perfekta hunden för någon annan som förtjänar en perfekt hund!! Ja, jag kan göra en lista hur lång som helst med individuella historier, mer eller mindre tragiska.

  • Vi har Troy som lämnades att dö svältdöden fastkedjad ensam i mitten av ingenstans! Han hittades av en ren slump.
  • Vi har Harlekin som använts som "offer" för andra kamphundar att tränas på.
  • Typ 20 trafikoffer mer eller mindre allvarliga.
  • 6 valpar dumpade på en soptipp fulla av glassplitter från kasserade solcellpaneler.
  • Ruben som hittades på en väg, med alla trampdynor som stora öppna blodiga sår - ingen aning om hur det gått till.
  • Familjehunden, 8 år gammal, som tanten med Chanelutstyrsel kom upp med eftersom hon fått jobb i Italien och tyckte "det vore synd att döda henne, men om ni inte tar henne så.....". Hon gav oss inte en euro för alla vaccinationer som hunden saknade.
  • Rosa the Rottweiler som hittades irrande på vägen med kedjan fortfarande hängande efter sig.
  • X antal dumpade valpar som man bara kan spekulera i var mamman är eller vad som hänt, likaså med ca 50 kattungar.
  • Vi får också in många fullvuxna katter med bara halv svans.... varför, kan man undra. Vem och varför, kapar svansen på katter?

Vad gäller "politik" här uppe på sheltret har jag slutat - mer eller mindre - att hänga med! Vad jag vet är att för första gången någonsin har Gayner och Michael, hennes man, tagit 6 valpar, dumpade utanför deras dörr, till borgmästarens kontor och lämnat dem där, med stor diskussion om att det är deras (kommunens) ansvar att ta hand om dem. Allt medan valparna kissade och bajsade hej vilt över borgmästarens golv och han försökte fösa ut dem med foten. Detta i sin tur satte igång en diskussion om hur Michael kunde ringa polisen ifall borgmästaren sparkade valparna.

Som sagt, jag håller mig aningens utanför allt detta. Min prioritet och det all min tid går till, är att ta hand om de djur som faktiskt har turen att hamna hos oss på sheltret. Men det är ett tydligt varningstecken för att Gayner snart inte orkar mer, när de gör en sån sak. Vi mår alla fruktansvärt dåligt av att tänka på vilket öde som väntar dessa små valpar som inte gjort någon något ont. Ska man behöva offra 6 valpar för att försöka få de ansvariga att förstå hur stora problemen är här?

Tack för mig för denna gången!
Nicole

Kommentar av Ingrid, CHANS ordförande.
Jag kan inte låta bli att kommentera!
I Grekland har kommunen egentligen ansvaret för de hemlösa djuren. Men somliga myndigheter försöker ändå motarbeta dem som arbetar med djurskydd, särskilt om de är utlänningar. Minns ni allt trassel med veterinärbussen som the Haven fått från WSPA? Det var ett par år som gick innan den kunde användas eftersom myndigheterna på alla sätt motarbetade registreringen av den.
Gayner vill egentligen inte alls ha hela sitt hem förvandlat till ett djurhem. Hon och Michael vill att kommunen ska avsätta mark till ett shelter som sedan djurskyddsorganisationen kan hjälpa till att sköta.
Situationen är ibland absurd då man från myndigheterna hotar med att "bråka" eftersom det egentligen inte får vara så många hundar uppe på the Haven, samtidigt som man ringer till Gayner och ber henne ta hand om den och den hunden som folk klagat på.
Många gånger förstår man sig inte på Grekland.
Vi kan inte annat än beundra dem som orkar jobb med allt praktiskt där nere. Den dag Gayner inte orkar längre blir djuren i och runt Malia helt utan hjälp.

Att ta många hundar till Sverige från Kreta är helt enkelt inte genomförbart. Det är alltför mycket krångel och kostnader med varje hund. Tyvärr kan vi inte ta hit Troy, Harlekin, Rosa och Dennis även om första tanken är att genast börja leta lämpliga hem.
För att få ett slut på eländet måste folk ändra sin inställning till djuren. Vad vi har hört är det ingen annan än CHANS som egentligen arbetar med affischering, spridning av info och flygblad på det uppsökande sätt som vi gör då vi är på Kreta. De andra har fullt upp med det praktiska omhändertagandet av djur. Det finns inga "aktivister" eller andra som jobbar för djuren. Vi kommer att fortsätta med affishering, eventuella polisanmälningar och infospridning då vi åker ner. Ingen kan få ett folk att ändra sig över en natt, men på sikt!
Nästa resa till Kreta blir 20-28 oktober.

Läs mer om kedjefångeprojektet.

Alla som vill ge ett bidrag till Nicoles arbete med djuren är välkomna att göra det via CHANS!
PG 15 63 80-8 ange Nicole.
Nicole behöver ofta ta djur till veterinären, köpa mat och medicin till djur, oftast valpar och kattungar, som hon har hemma hos sig. Skulle det bli pengar över går det till djuren på Haven.
<<<Tillbaka