Igår var inte så kul. Det finns en stor schäferhane som springer runt och gör damerna i trakten på smällen till höger och vänster. Bl. a. en liten herrelös tik här fick valpar - tydligt med honom - för ett par månader sedan. Vi har (framförallt zooaffären, Petplanet, här i Hersonissos, som drivs av en holländsk kvinna och hennes grekiska man, hjälper till) hittat hem åt de flesta av dem redan, men igår ringde någon och berättade att de hittat en av hennes valpar täckt av lim! Ja, LIM! Ingen vet hur han fått det på sig eller vad för slags lim det var, men han var helt täckt av det ända in på skinnet, kletigt och "sticky". Det gick inte att raka, och att klippa var nästan omöjligt då saxen kletade ihop precis hela tiden och den stackars valpen var livrädd. Dessutom luktade det så starkt av kemikalier att jag tror det måste vara fruktansvärt smärtsamt på den lilla mjuka bebiskroppen. Vi badade, klippte och rakade i timmar men till slut blev det för mycket för honom och han gav upp och dog. Jag antar att allt blev för mycket för honom med kemikalierna, stressen och chocken av allt. Han var ändå bara 2 månader gammal. Stackarn! Livet hann knappt börja för honom och slutet blev inte direkt fridfullt heller. På ett cyniskt sätt tröstar jag mig med att chanserna ändå inte var så stora för honom till ett långt, tryggt och lyckligt liv, men ändå, det gör ont i hjärtat att se en liten valp vara så rädd, ha så ont och sedan inte ens klara sig och få vila ut i trygghet. Lisa, the Bakerygirl, mår bra. Speciellt nu
på sommaren när var och varannan turist har något gott
att ge henne. Jag brukar se henne följa med folk som promenerar,
och ibland hänger hon nuförtiden nere vid min killes bar vid
vattnet, där det finns ännu mer folk - och matchanser! Hon struntar
fullkomligt i mig nu, men jag vet att i vinter kommer hon att vara tillbaka
vid bageriet och sitta och vänta på sin mat varje dag. |
Nu vill jag bara berätta en enda sak till innan jag slutar. Det hände igår kväll. Mitt i Hersonissos, på huvudgatan, hade en stor katt blivit halvt överkörd och låg och led mitt på vägen. Inte en enda människa gjorde något för att hjälpa den, inte en enda! Och nu kan det vara läge också att berätta att av alla dessa människor var minst hälften turister från alla möjliga länder. När jag stannade och skulle plocka upp katten däremot så kom folk fram och ville hjälpa till (titta?). Tyvärr - eller kanske var det lika bra - så självdog katten efter några minuter innan jag hann till veterinären, men jag vet inte hur länge den legat i plågor på vägen innan jag kom. Blir mer besviken än arg faktiskt då jag tänker på det. Tack för mig! Vi hörs! Och ha en skön sommar i Sverige och njut av att ni inte sitter fastkedjade i 40 graders värme utan skugga eller vatten. Nicole. |
En hel del medlemmar och andra i
Sverige stödjer Nicoles arbete bland djuren på Kreta. |
<<<Tillbaka |