Hanna har bett en av volontärerna som jobbar på djurhemmet i Ostrow om en kort beskrivning av hemmet, den kommer nedan. Detta djurhem drivs i privat regi och ägarna får en viss summa för varje hund som tas om hand. Med ett sådant system finns ingen garanti för att hundarna får det bra eller att de som äger djurhemmet bryr sig. Det finns säkert både lämpade och icke lämpade människor som driver djurhemmen. Att det, som här, finns volontärer som engagerar sig utan några möjligheter till vinning, är självklart mycket bra för djuren. De har även en hemsida: www.ostrow.schronisko.net
Där är mest bilder av hundar som söker hem, men finns en hemsida så finns alltid möjlighet till kommunikation med hela världen och då är det lättare att hjälpa och även att påverka.

Här kommer Justynas (volontärens) berättelse:

"Jag skall försöka beskriva djurhemmets situation.
Efter mitt första besök i hundhemmet, hösten 2004, bestämde jag mig för att göra något. Tack vore forumet ("dogomania") lyckades vi förra hösten (2005) samla en grupp volontärer. Ägaren gav oss fritt tillträde.
Zygmunt Szablowski oc Slawomir Suchta har drivit hundhemmet i 10 år.
Under den tiden friköpte de marken samt drog in vatten och avlopp (de första 5 åren fanns det varken vatten eller avlopp). För varje fångad hund får de ett engångsbelopp från kommunen, oavsett hur länge hunden stannar på hemmet.
Det finns alltid mellan 65-100 hundar, beroende på tidpunkt.
När en hund fångas, sätts den i karantän i en barack. Baracken är i mycket dåligt skick, det finns ingen uppvärmning, i vintras köpte vi ett litet element (för insamlade pengar) så att hundarna kunde klara den värsta kylan.

Efter karantänen släpper man ut hundarna i separata "avdelningar" - stora hundar som kommer överrens med andra går lösa inom hundhemmets område, små och mellanstora släpps till tik- respektive hanne-avdelning. Det var vi som införde den här uppdelningen samt avlivning av 1-5 dagar gamla valpkullar (tyvärr, med det antalet hundar och sjukdomar är det den enda lösningen).

Det finns tyvärr ingen möjlighet till kastrering - dels av utrymmesskäl, dels att ägarna inte vill betala för det. De flesta boende i byn vet inte ens vad kastrering är för något, de tycker att man invalidiserar hundarna.

Ibland lyckas vi ta några tikar och kastrera dem för egna eller ihopsamlade pengar. De hundarna kommer inte tillbaka till hemmet, vi hittar först tillfälliga och sedan permanenta hem.

De hundar som är allvarligt sjuka försöker vi ta med oss och behandla hos en veterinär, men efter nuvarande valpsjukeepidemi dog 10 hundar och några är fortfarande allvarligt sjuka, vi tog lån för att kunna köpa serum, har fortfarande inte betalat av det.

Vi genomför olika aktiviteter för att samla in pengar. Senast lyckades vi samla så pass mycket att det räckte till vaccinering mot virussjukdomar av 40 hundar samt avmaskning av 70 stycken.

Den veterinärvård som finns på hemmet är inte tillräckligt, vi brukar ta med oss någon veterinär från Warszawa (90 km enkel väg).

Det finns bara en anställd, han är där vardagar 8-16, lördagar 8-14, på söndagar matar en av ägarna hundarna.

De hundar som adopteras av volontärer hamnar alltid i välkontrollerade hem - vi har hittat hem till 70 hundar sen i höstas.

I korta drag ser det ut på det sättet, men det är mycket svårt att beskriva allt kortfattat.

Vi tar gärna emot all hjälp. Framför allt behövs det medel för veterinärvård, kastrering, förbättring av livsvillkor, fast vi vill inte göra allt för ägarna.
Vaccin, avmaskningsmedel, avlusningsmedel, läkemedel, men också vitaminer, halsband, koppel. Vi tar tacksamt emot all hjälp vi kan få.

Angående maten - nu får hundarna köttavfall, krossade ben plus gryn eller ris. De får mat en gång per dag.

Vi har levererat mellan 10-14 hundkojor, det behövs fler - vi försöker övertyga ägarna att bygga separata hundgårdar för att ersätta karantänbyggnaden där alla hundar går tillsammans.

Ull-madrasser (Hannah frågade om vi vill ha ull-madrasser) kommer till användning till sjuka hundar eller valpar. Under vintern lägger man halm i kojorna, i baracken finns det filtar, överkast, täcke - allt som vi lyckas samla in. Allt blir lätt smutsigt, men det är värdefullt ändå.

Vi samarbetar med den anställde ganska bra. Han har ett gott hjärta, gillar hundarna.

Enligt vår erfarenhet försvinner inte gåvor, men ibland försöker vi "dosera" för att det skall räcka längre.
Med vänliga hälsningar

Justyna Dlugoborska"