När volontärerna kommer till hundgården varje morgon vid niostråket, får de ett varmt välkomnande av hundarna (de står uppradade längs staketets insida och skäller med viftande svansar). Hundarna är uppdelade i tre huvudgrupper, med ungefär 25 hundar i varje grupp, detta kan variera något. Det finns också några separata mindre gårdar, där hundar kan hållas enskilt, som t ex stora hanar, nya hundar eller valpar.

Medan vi hälsade som vanligt på hundarna en morgon, upptäckte vi att en ny hund blivit dumpad hos oss, fastbunden på framsidan av gården. Så gott som alla nya tillskott dumpas under natten, en del binds vid staketet eller kastas över entrégrinden, andra slängs till och med över staketet in till de andra hundarna (vilket är en synbart traumatisk upplevelse för den nya hunden!). En ny hund är nästan alltid väldigt nervös, avmagrad och angripen av ohyra. Det första man får göra med den nya hunden är att avlusa, avmaska och utfodra den. Vi ser sedan till att det finns en ledig plats, där den kan få lugn och ro att anpassa sig till sin nya miljö. Det tar den allt som oftast några dagar att göra sig hemmastadd och kunna börja visa sin rätta personlighet. Vi blir alltid överraskade av hur vänliga och tillgivna hundarna är, särskilt med tanke på deras tråkiga bakgrund.

Alla volontärer hjälps åt att plocka rent i huvudgården och går sedan till sina respektive områden. Så snart städningen är avklarad, får alla hundar mat. Alla skålar diskas och fylls på med mat och vatten.

Från maj till september har vi ganska mycket besökare, som gärna går ut med hundarna. Volontärerna får hämta hundarna och svara på alla frågor de kan tänkas ha. Hundarna får promenera enligt ett rotationsschema, för att säkerställa att varje hund får komma ut så ofta som möjligt.

Framemot eftermiddagen börjar det lugna ner sig och hundarna får en stund att bara vara med volontärerna. Då är de lagom belåtna och avslappnade tills volontärerna sedan ska lämna dem för dagen.

Hundhemmet får inte mycket stöd utifrån, men det finns en handfull personer som är villiga att räcka en hjälpande hand då det är mycket att göra. Själva ön bjuder på mycket vacker natur och boendet var perfekt för oss. Att jobba på hundhemmet var en upplevelse man inte glömmer och Helen är verkligen en beundransvärd kvinna. Arbetet kan stundtals vara psykiskt påfrestande, speciellt då det kommer in misshandlade hundar, men det finns inget som går upp mot att se en sådan hund bli allt bättre för var dag tills den är helt återställd och vid gott mod. Andra lyckliga stunder är när en hund lyckats bli omplacerad och äntligen har ett eget hem och en familj! Arbetet på hundhemmet var värt varje sekund och jag rekommenderar det till envar som älskar hundar!

(av Donna Hetherington, tidigare volontär hos SFA på Skiathos)