Vi var till djurhemmet två dagar. Vi fick tillfälle att prata mycket med både Helen och Jan. Det intryck vi fick var mycket positivt. Hundarna var välnärda, friska, rena, fria från ohyra och socialt trevliga. Även inne hos hundarna var det rent och snyggt.

Allt verkade också mycket välorganiserat, Jan hade full koll på vilka hundar som varit på promenad, så att promenaderna blev "rättvist" fördelade. Hon hade också koll på hur hundarna fungerade i koppel, med varandra och med barn och män. Oftast är det ju tjejer som jobbar med hundarna, och det där med hur hundarna fungerar med män och barn, kan många gånger vara svårt att veta. Men i och med alla turister som kommer upp, ofta hela familjer, så ser man snart hur hundarna reagerar på olika personer och i olika situationer.

Helen försöker också ta med hundarna hem för att socialträna dom, då får dom åka bil och vara inomhus, en ny upplevelse för de flesta.

Ett gäng hundar på väg ut på sin dagliga "doggy-walk" med turister. Mycket bra social träning.

Blivande engelska

Den här söta tiken var tingad och skulle flytta till England. Här blir hon borstad av en liten engelsk tjej.
 
Givetvis är ekonomin ett problem. Man behöver pengar till vaccin o mediciner, till Frontlinehalsband och mat, och till - vatten! Man får nämligen inte borra någon egen brunn, inte för att det saknas vatten på ön, utan för att myndigheterna helt enkelt motsätter sig en permanent etablering av djurhemmet. Marken är för övrigt upplåten av kyrkan. Men frånvaron av en egen brunn gör att allt vatten måste köras upp till djurhemmet, till en kostad på ca 2.000:- varje månad. Riktigt onödigt. Man har heller ingen elektricitet.
Efter telefonkonferens med resten av CHANS styrelse i Sverige kunde vi ge ett bidrag från föreningen på 1.000 kronor, för inköp av en ny vattencistern. Detta motsvarade halva kostnaden och cisternen behövdes verkligen då den gamla var i ett bedrövligt skick. Kanske kan man i och med ny cistern minska kostnaderna för uppkörning av vatten något.
<<<Tillbaka

Nästa sida>>>