Patrik har dessa erfarenheter av att ha hund och katt tillsammans:

Jag har haft både hund och katt tillsammans i lägenhet inne i stan, och båda har utvecklats till trygga och livsglada individer. Varken Jaffa (schäfertik) eller Esmeralda (bonkatt) hade någon erfarenhet av andra arter än de själva representerade innan de träffades. De var båda ungefär 3 år vid tillfället och Jaffa var mycket nyfiken. Esmeralda var inte heller helt ointresserad, även om hon på katters vis var lite "svårflörtad". Det var lite spänt i början, men därefter började Esmeralda ge efter lite och spanade in Jaffa på närmare håll och efter ytterligare ett tag började hon smyga på Jaffa och locka till bus. Efter ett halv år fick Jaffa slicka henne och Esmeralda kunde dricka ur Jaffas vattenskål osv. Till saken hör kanske att Jaffa alltid var med mig på jobbet och vad jag än gjorde, utom när jag gick på bio, så Esmeralda hade dagarna för sig själv i lägenheten.

När sedan min dotter Stella föddes 3 år senare var det dags för nästa prov. Esmeralda har rivit barn så fort hon har kommit åt, men aldrig att det har hänt något allvarligt med Stella. Om Stella var för närgången markerade hon genom att gå undan, därefter väsa, sedan kommer tassen utan klor och någon gång har hon rivit Stella lindrigt. När Stella gick och lade sig i Jaffas korg och skulle leka, var Jaffa med på noterna, men när det räckte slickade Jaffa henne så mycket i ansiktet så Stella var tvungen att flytta på sig för att få luft.

Jag inser att mycket av relationen mellan hund och katt är individbaserat (följer säkert normalfördelningskurvan ;-), men samtidigt är jag övertgad om att människans förutfattade meningar påverkar situationen. Ovan visar att det är fullt möjligt att få hund och katt att funka tillsammans samt att det går att "lära" gamla hundar och katter att sitta.