Från: "Ingrid Sunding
Privat" <sunding@comhem.se>
Till: "Anna-Lena Hellqvist" <Anna-Lena.Hellqvist@dv.sjv.se>
Ämne: Re: Nekad veterinärbehandling
Datum: den 16 februari 2010 21:23
Stockholm 16/2 2010
Distriktsveterinärerna i Gimo.
Klinikchef Anna-Lena Hellqvist
Jag har emottagit svar på via mail ställda
frågor. Se bilaga 1 nedan.
Tack för snabbt svar men jag måste säga
att jag fortfarande är mycket
undrande inför ert agerande gentemot hunden och dess ägare.
Det är bra att
ni tydligen tagit tillbaka den policy som ni hänvisade till vid besöket
på
kliniken, men varför alls hänvisa till en sådan.
Jag har tagit del av mail från er till hundägaren.
Se bilaga 2 nedan.
Jag undrar fortfarande vilken sjukdom ni befarade
att hunden hade.
Om jag inte missuppfattat den info jag fått från hundägaren
angående
telefonsamtal med kliniken, var det leishmania som åsyftades. Om
så är
fallet visar det på oacceptabel okunskap angående denna sjukdom.
Den
aktuella hunden är född i Polen.
Ni har med hänvisning till hundägarens
säkerhet samt arbetsmiljöskäl, vägrat
att behandla hunden. Ni vägrade även att undersöka och
behandla hunden
utomhus.
En hund som bemöts på detta sätt måste ju vara mycket
sjuk, smittsam och
farlig att hantera. En sådan hund och dess ägare bör inte
kastas rakt ut i
samhället. En sådan hund bör få omedelbar vård
eller snabbt förpassas till
karantän. Hundägaren bör av smittskyddsskäl få
särskild hjälp att hantera
situationen och skydda omgivningen.
Ni skriver också att en riskbedömning
bör göras innan utlandsfödda sk
adoptivhundar undersöks trots betydande vistelsetid i Sverige, tidigare
undersökningar, pappershantering mm. Att göra en sådan
riskbedömning torde
vara svårt då ni aldrig frågar efter papper ang. de
hundar ni tar emot. (se
svaret till mig, p. 9.)
Utan muntlig kommunikation med hundägaren vet ni ju aldrig vad hundens
bakgrund är. Ni vet heller aldrig om hundägaren talar sanning.
Det finns,
tyvärr, uppenbarligen stor anledning att ljuga angående hundens
bakgrund för
att inte dra på sig fördomsfull och otrevlig behandling, samt
extra
kostnader.
Nej, ert svar är svårt att ta på
allvar.
Jag utgår ifrån att ni redan ersatt
hundägaren för de extra kostnader ert
agerande orsakat henne i form av resor och tidsspillan. Om inte så
vore det
en god idé att göra det.
Jag antar att ni sett "Uppdrag granskning"
om hundar från Spanien, fallit
för propaganda mot blandraser och utländska hundar, och försöker
ha
"hundpolitiskt korrekta" åsikter?
Vi borde ha passerat det stadiet nu. Det är många år
sedan import av hundar
och resor med hundar i Europa blev möjligt utan karantänsvistelse.
Det är
dags att acceptera dessa regler. Oavsett vad man som privatperson tycker
om
"utlänningar" får man acceptera de lagar och regler
vi har. Man borde idag
slippa höra allmänt fördomsfulla och nedlåtande utsagor
om "sk adoptivhundar".
Distriktsveterinärerna är en offentligt
bedriven och till största del
skattefinansierad verksamhet som arbetar på en till största
del
konkurrensutsatt marknad. Detta gör det extra viktigt att man arbetar
på ett
seriöst sätt och hjälper alla som söker sig dit samt
behandlar alla rättvist
och korrekt utan att låta fördomar och hysteri ta överhanden.
Hälsningar
/Ingrid Sunding
|