Hej!
Distriktsveterinärerna har inte någon särskild policy rörande
adoptivhundar. Om detta har framförts av medarbetare vid
telefonkontakt så är detta en missuppfattning, felaktighet eller
dumhet som jag beklagar.
Distriktsveterinärerna ska göra veterinärmedicinska
bedömningar och ska inte bedriva någon politisk linje över
huvud taget rörande djurhållning. Jag kan naturligtvis inte
utesluta att enskild medarbetare har uttalat sig olämpligt.
Rörande dialog inkluderande smittmisstanke
vid specifik telefonkonsultation så är det en fråga mellan
djurägare och veterinär som jag vare sig kan eller får
uttala mig om pga uppdragsekretess. Om veterinär gör en felaktig
bedömning, rådgivning eller hänvisning kan djurägaren
ta upp det enskilda fallet via länsveterinär eller veterinärernas
ansvarsnämnd.
Distriktsveterinärerna finansieras främst
via uppdragsintäkter. Det är för mig ytterst viktigt att
vi arbetar seriöst, veterinärmedicinskt korrekt och kundvänligt.
Även våra veterinärer gör ibland misstag vilket jag
är väl medveten om och ibland hanterar. Det är första
gången jag hör åsikten att fördomar och hysteri
kännetecknar enskild medarbetare och jag kommer därför
noggrant undersöka den saken.
Svar på dina frågor nedan:
1. Det beror på omständigheter som djurskydd, arbetsbelastning
mm. Vid brådskande djurskyddsfall är distriktsveterinär
skyldig att ta sig an fallet om inte annan vård finns att tillgå.
Detta gäller enligt min mening även om smitta eller zoonos kan
misstänkas.
Distriktsveterinär har i andra fall rätt att hänvisa ägare
av sällskapsdjur till annan vårdgivare. Vi ska prioritera djur
som behöver hjälp av ambulanta veterinärer samt akuta djurskyddsfall.
Det finns för den enskilde veterinären alltså ett viss
tolkningsutrymme rörande hänvisning eller remittering av sjukdomsfall.
Det är direkt olämpligt enligt min mening att vägra veterinärvård
för en hund enbart med argumentet att den är utlandsfödd.
Där delar jag alltså din uppfattning och vill att distriktsveterinärer
ska agera utifrån detta. Denna frågeställning har inte
tdigare varit uppe men jag ska skyndsamt se till att den kommuniceras
med cheferna inom organisationen.
2. Vi har inga särskilda regler rörande veterinärmedicinska
bedömningar då det är upp till enskild veterinär
att göra dessa. Veterinär ska t.ex. själv göra bedömning
vid enskild konsultation rörande bla smittrisk, djurskydd och andra
arbetsmiljörisker. Detta är en del av deras roll och innefattas
av legitimationsansvaret.
3 och 4. Jag kan inte kommentera ett specifikt fall i detta sammanhang,
se inledningen.
5. Jag vill inte betrakta mig som veterinärmedicinsk expert, inom
området internationella smittrisker, men flera zoonotiska sjukdomar
kan generellt vara aktuella för utlandsfödd hund. De sjukdomar
jag först tänker på är Leishmanios, Leptospiros,
Dvärgbandmask, Tuberkulos, Monocytär erlichios, Ringorm och
möjligen Q-feber. Nyligen rapporterades även ett fynd av Tungmask
för första gången i Sverige på utlandsfödd
hund, en överraskande sjukdom. Historiskt har vi sett en import av
nya sjukdomar till landet via införsel av djur oaktat importreglerna
och det finns en uppmärksamhet och "försiktighet"
som är lite större hos vissa veterinärer än andra.
De svenska importreglerna för laglig import tar i princip bara hänsyn
till sjukdomarna Rabies och Dvärgbandmask. Överraskningar inom
den veterinära branschen förekommer tyvärr och innefattar
då sjukdomar som få veterinärer i landet är bekanta
med. En "försiktighetsprincip" kan jag se som naturlig
men ska definitivt bygga på veterinärmedicinskt övervägande.
Jag hoppas att du finner detta svar seriöst och sakligt.
Med vänlig hälsning
Olle Johansson
Regionchef
tfn 0703 46 29 82
|