Chania, Kreta, augusti 1999.

Den rödbruna lilla valpen kravlade hjälplöst omkring på gatan mitt inne i Chania. Bilar och cyklar rörde sig runtomkring. Människor gick förbi utan att bry sig om det lilla livet. En liten valp, vad var det att bry sig om? Den var ju inte värd några pengar, strunt i den!
Som tur var hann ingen sparka till den eller köra över den innan en kvinna på moped körde förbi. Av en slump fick hon se det lilla knytet på marken och tvärbromsade så däcken tjöt. Gick tillbaka och böjde sig ner för att se bättre. Jodå, valpen var vid liv. Hon tog försiktigt upp den lilla. Utmärglad, smutsig och tovig var den, men vid liv.
Ingen som brydde sig om valpen fanns i närheten, ingen ägare, ingen hundmamma. Om hon la tillbaka valpen på gatan skulle den gå en säker död till mötes. Trots att Gundi, som kvinnan hette, var på väg till tandläkaren och inte alls hade tid med detta, tvekade hon inte ett ögonblick. Hon ställde mopeden vid husväggen och gav sig springande iväg till goda vänner som bodde några kvarter bort. Efter lite övertalning fick hon lämna valpen hos dem en stund. Hon sprang tillbaka till mopeden och körde fortast möjligt till tandläkaren. Naturligtvis kom hon för sent, men vad gjorde det? Hon hade ju räddat livet på en liten hund.

Aileen hade tur som togs om hand och hamnade på djurhemmet Noah's Ark där Gundi jobbar.
Hon klarade den första tiden på Noah's Ark. Det är hårt för en valp, många hundar på litet utrymme och risk för smitta. Även risk att bli biten eller skadad eller undanskuffad och utan mat.
Men Aileen är tuff, hon är en typisk överlevare.
I oktober 2000 kom hon till Sverige, Hon är en mycket aktiv och framåt hund som inte är rädd att ta för sig. Som tur är så har hon hamnat i en familj där hon får träning och aktivering. Aileen måste få jobba för att må bra.

Hur hon hade mått om hon blivit kvar i hundgården törs man knappt tänka på.