Jag hade inget val!

Det fanns bara ett alternativ! Även om jag dyrt skulle få betala för min dumhet så var allt annat än karantän uteslutet.
Egentligen hade jag inte alls råd med detta men har man tagit fan i båten så får man ro han i land! Vi hade chansat och misslyckats, men några mördare var varken jag eller Mia. Visst kunde vi skicka tillbaka Oscar till Kreta men vi visste ju inte alls hur det skulle gå. Kanske skulle han bli lämnad ensam på flygplatsen och till slut dö. Så det fick bli karantän och massor av extra arbetsdagar på ICA för min del. Jag kunde inte be mamma och pappa om pengar, inte till en sån här sak, detta måste jag fixa själv. Mia skulle säkert hjälpa till om det behövdes.

-Allt annat än karantän är uteslutet! sa jag med, som jag tyckte själv, fast och bestämd röst. Nu då det fanns saker att ta ställning till och jag förstod att inte Oscar skulle avlivas genast, så kändes det lättare. Hemskt var det och dyrt skulle det bli men vi skulle klara av det.

-Vi måste försöka få en karantänsplats då, det brukar ordna sig, men har ni otur så finns inga lediga platser på närmsta stället. förklarade den manliga tullaren.

Efter ett par telefonsamtal kunde han ge beskedet att vi haft tur och Oscar fått en plats i Vallentuna, alltså närmsta stället. Det var fler papper att fylla i och så kunde vi till sist gå. Utan Oscar men på nåt sätt kändes det ändå som att detta skulle ordna sig. Och det gjorde det också!

Detta är flera månader sen nu, men här sitter jag med Oscar i famnen och är glad att allt ändå fått ett någorlunda lyckligt slut. För Oscars del kunde det slutat illa. Det visade sig snart att han hade valpsjuka och han var ordentligt dålig ett tag. Han fick i alla fall medicinering och den akuta sjukdomen klarade han. Nu har han ryckningar i en del muskler och det får han förmodligen leva med. Enligt veterinären är det inget han direkt plågas av men det känns så onödigt för jag vet innerst inne att hade vi lytt råden vi fick på Noah's Ark så hade han kanske sluppit detta. Det är nämligen mycket troligt att han smittats just före resan till Sverige. Inte hade vi en tanke på smitta då vi lät honom leka med andra hundar.

En dyr läxa har vi lärt både Mia och jag! Jag har jobbat som en slav hela vintern för att få råd med denna lilla hunds karantän. Studierna har inte gått så bra på grund av allt jobbande så det får jag ta igen senare. Mia har varit en toppenkompis och betalat halva kostnaden fast det är jag som har Oscar. Till mamma och pappa och alla andra har jag låtsat som om vi planerat att sätta Oscar i karantän! Vi hade aldrig tänkt oss något annat! Visst är det falskt att spela oskyldig men detta har kostat på så mycket ändå, att bli retad eller utskälld ovanpå alla kostnader det skulle jag inte orka med.

Domen fick jag i förra veckan. Dagsböter för varusmuggling. Tack vare min låga inkomst blev beloppet inte så stort, 3000 kronor, men ack så kännbart för en student. Det värsta med domen är nog ändå att den finns kvar som en prick i mina papper. Då jag pluggat färdigt har jag tänkt söka jobb på bank, men kanske går inte det nu? Jag vet inte riktigt. Som dömd brottsling kanske man inte har så lätt att få jobb.

Det problemet får jag lösa då. Nu är jag så glad att min älskade Oscar har fått lämna karantänen och komma hem till matte. Efter karantänen var det också två månader som han inte skulle träffa andra djur, inte ens mina föräldrars golden retriver, Wilma. Det har varit lite jobbigt men nu är den perioden slut och han har nu bekantat sig med Wilma och även Mias föräldrars tax, Max, och alla kommer bra överens och verkar inte bry sig om att de kommer från olika länder. De förstår varandra så bra ändå.

Visst älskar jag alla hundar, men det är något alldeles speciellt med Oscar. Det känns som om han varje dag är tacksam för sitt liv, han tar inget för givet. Och visst är det en speciell känsla att veta att vi med all säkerhet räddat hans liv, att vi rott iland detta projekt att flytta en liten vovve från Kreta till Sverige. Trots att det började tokigt och fel så slutade det bra.