På eftermiddagen besökte vi veterinärkliniken som EMIR samarbetar med. En modern och jättefin klinik med både patienter och hemlösa hundar som bodde vid kliniken inne på området.
Magda som veterinären hette berättade att de behandlar gatuhundar till självkostnadspris, kastrerar, vaccinerar och behandlar. Allt med stor värme och omtanke om såväl hemlösa hundar som vanliga patienter.

Dag två åkte vi till det statliga hunduppsamlingshemmet som ligger utanför Warzsawa. Hundhemmet är dimensionerat för ca 700 hundar och rymmer nu nästan 2500 hundar. Hundarna lever i ganska så små inhägnader tänkta för en hund i taget och nu är de fyra i många, många burar. Trångt och ensidigt.

Många hundar hade varit i sin bur i fem år och flera stycken var helt apatiska och rörde sig inte alls. De flesta av hundarna var blandraser, men flera var renrasiga från chihuahuor till amstaffar. Man kan adoptera en hund därifrån men många av hundarna återvänder. Man måste vara uthållig när man tar emot en omplaceringshund.

Några hundar satt kopplade vid kojor och flera av hundarna var glada och kelsjuka. Personalen pysslade när de hann och passerade.

I Polen får man inte avliva friska hundar och därför får många av dessa hundar leva klart sina liv i buren. Det gav ett bestående intryck att se dessa hundar, det var inte lätt. Men det går också att förstå att ”så länge det finns liv finns det hopp” – tanken. Man vill ge alla dessa hundar en ny chans också.

Vi såg en rottweiler med ledsna ägare lämnas in på hundhemmet och en pappa med son gå runt och titta efter en hund att ta med sig hem.

Inne på kontoret fanns flera mindre hundar och de flesta av dem hade någon åkomma eller var väldigt gamla – 17 år.

Man kan ha tankar kring hur en verksamhet ska bedrivas och fungera, men det genomgående är att de människor vi träffade, är människor med omtanke om och känsla för hundar och som kämpar, verkligen kämpar. Behovet är oändligt och dessa människor är definitivt hjältar på alla vis. De jobbar i en verklighet och med regler, som inte är optimala.

/Ingrid Lingmark