Blodparasitsjukdomen leishmania har fått stor uppmärksamhet i Sverige. Ofta på ett oseriöst sätt, ägnat att sprida skräck och fördomar mot utländska hundar. Sjukdomen finns och det är viktigt att veta så mycket som möjligt om den, om man har eller vill ha en importerad hund av något slag, eller funderar på att ta med sin hund till områden där sjukdomen kan spridas.

Jag får mycket frågor om leishmania och har därför bestämt att skriva ner vad jag vet om sjukdomen, utifrån de frågor som brukar komma. Det finns fortfarande mycket som är okänt och säkert kan man hitta olika uppgifter och få olika svar, jag skriver det jag fått fram och det jag uppfattar som seriösa uppgifter.

Jag väljer genomgående beteckningen leishmania och hoppas det är grammatiskt acceptabelt. Andra beteckningar man hör är laishmaniosis, kala-azar, "sjukdomen sandfly".
Säkert kan den som är medicinskt utbildad tycka att testerna förklaras alltför förenklat, men mening är att alla ska förstå ungefär vad det är frågan om.

/Ingrid Sunding
ordf. CHANS

OM TESTNING
Numera testas nog de flesta seriöst importerade s.k. hittehundar avseende leishmania. Hur det är då det gäller rashundar och privat importerade hundar vet jag inte, och säkert kommer många hit utan att testes. Begär alltid testning om du ska köpa en utländsk hund eller importera en hund. Man ska vara medveten om att inget test kan med 100 % säkerhet säga om hunden är infekterad eller ej. 100 % garantier kan över huvud taget sällan ges då det gäller levande varelser och hälsa. En importerad hund, och även en svensk hund som varit på semester vid Medelhavet, kan alltså vara infekterad även om den "fritestats". Det betyder inte att testintyget måste vara falskt utan att parasiten ökat efter testtillfället, eller att det är den ofrånkomliga osäkerheten med test som drabbat just den hunden.

Mycket kortfattat så finns det snabbtester av varierande kvalitet och exakthet. Man kan inte generellt säga att snabbtest är dåliga. Det beror på vilket snabbtest. En del test är avsedda att användas för att ställa diagnos på en redan sjuk hund. Det vi vill veta är ju OM hunden har parasiten i sig eller ej. Det är en skillnad i frågeställning som kan göra att testet inte är fullt tillförlitligt. Snabbtestet görs vid ett veterinärbesök och man bör själv få se resultatet som oftast visas på en liten plastbricka.
Laboratorieblodtest, alltså att blodprov skickas till ett laboratorie, bör ge större säkerhet. Oftast görs sk ELIZA-test. (Även snabbtest kan vara av typen ELIZA).
Man kollar helt enkelt hur många parasiter som finns i blodet. Skalorna för resultatet är tyvärr olika för olika lab. så man kan inte jämföra resultaten rakt av. Ett resultat kan ex. vis se ut så här.
......................
Leishmaniose-Titer 1:128

(Titer < 1:32 värde betraktas som negativ, > 1:64 betraktas som positivt. )
......................

I detta fall har man spätt ut blodet först 32 gånger, testat och hittat parasit. Spätt en gång till, till halv koncentration (1:64) och hittat parasit. Spätt ytterligare till 1:128 och hittat parasit. Vid nästa spädning till 1:256 hittades inget och värdet blev då 1:128.
Som man snabbt ser kan en hund få resultatet "negativ" trots att det naturligtvis inte kan garanteras att inga parasiter alls finns. Men någonstans sätts en gräns. Vill det sig illa så ökar parasiten i antal senare och hunden kan insjukna, men detta får vi acceptera och leva med, eller avstå från att "adoptera" en utländsk hund.

Det finns även något som kallas PCR-test. Det kan tas på blod, benmärg, hud, lymfvätska, och anses ge allra säkrast resultat. Det är dyrt, och omständigt för hunden. En del veterinärer anser även att det kan vara "för exakt" alltså analysera ett mycket litet prov mycket exakt, medan parasiten kan vara "på annat håll" i kroppen. Ingen som jag vet anser det vara motiverat med PCR-test för att kolla om leishmania finns i liten dos i kroppen på en hund som ska adopteras till Sverige. Risken finns också alltid, särskilt då provförfarandet tar tid, att hunden infekteras efter provtagningen.

Ett snabbtest eller blodprov till laboratorie kostar från ca 500 kronor.