OM SMITTSPRIDNING- OCH RISK
Leishmania orskakas av en parasit som lever i blodet. Parasiten sprids via en speciell sorts sandmygga ( Phleobotomus ) som finns i varmare klimat men inte i Sverige. (Jag har hittat information som säger att det inte är samma sorts myggor som biter människor och djur, andra källor säger att samma myggor biter alla. Jag vet inte vad som är korrekt.)
Människor drabbas normalt inte om de inte har nedsatt immunförsvar eller frågan är om små barn. Man smittas alltså inte genom att klappa en infektera hund, men väl genom att bli biten av den speciella sandmyggan. Människans kropp bekämpar parasiten på ett annat sätt än hundens och vi insjuknar normalt inte, samma gäller för katter. Den människa som insjuknar kan dock bli rejält sjuk.

Den smittspridande myggan finns inte i Sverige och numera är det ingen som påstår att smittspridning kan ske på det sättet i Sverige. Det ska vi tacka våra kalla vintrar för, men fortgår klimatförändringen och uppvärmningen tillräckligt långt så kan vi få hit myggan så småningom.

Det finns en liten risk att smitta sprids från en infekterad hund till annan individ även utan myggans inblandning. Det ska då ske genom blodblandning och ingen påstår längre att det är annat än en i det närmaste obefintlig risk. Man ska ändå självklart vara försiktig vid hantering av blod, sårvätska och dylikt från en infekterad hund.

En hund som medicinerar då, och är symptomfri, kan den fungera som smittreservoar?
Det finns olika uppgifter om det och sanningen är väl att man inte vet helt säkert. "Min" grekiske veterinär säger dock att man ska räkna med att medicinerande hund för smittan vidare till sandmyggorna. Därför måste man, om man bor där sandmyggor finns, skydda sin infekterade hund mot myggstick. Om man bor i Sydeuropa, särskilt i närhetan av en å, sjö, eller sumpmarker (sandmyggan behöver sötvatten) ska man vara mycket försiktig om man har en smittad hund. Förse den med Scaliburhalsband så den inte blir biten och myggan sedan sprider smittan. Myggan är särskilt aktiv på kvällarna om det är vindstilla, så extra försiktighet då. OCH DET ÄR FÖR ANDRA HUNDARS SKULL. DEN SMITTADE HUNDEN ÄR JU REDAN SMITTAD!
Djurhem har olika syn på leishmaniasmittade hundar. En del, tyvärr få, testar hundarna då de kommer till djurhemmet och avlivar den som redan då har smittan i blodet. På andra ställen avlivar man aldrig utan låter hundarna leva kvar på djurhemmet bland andra osmittade individer. Det säger sig själv att det är ett stort ansvar man då tar på sig, särskilt om man har som mål att skicka hundar till Sverige eller andra länder där sjukdomen och myggan inte finns. Då hundar lever tätt tillsammans på ett djurhem är det mycket viktigt att även de smittade hundarna skyddas mot myggstick, alltså får scaliburhalsband, gärna hålls åtskilt från de andra och inom finmaskigt nät på kvällar och nätter.

Just leishmania är ett mycket stort hälsoproblem och det är viktigt att smittspridningen försvåras. Något av det bästa som kunde hända för alla hundar är att ett vaccin eller 100% säkert botemedel mot leishmania upptäcks.

ÖVRIGT
De hundar som kommer från Spanien och framför allt då Malaga, tycks vara mest utsatta. Det kan ju bero på att det kommit så många hundar därifrån. Kreta tycks ha varit mera skonat, särskilt tidigare. Myndigheterna gjorde förr "leishmania-razzior" på Noahs Arks djurhem. Man testade hundar och avlivade dem som var infekterade. Det kändes brutalt så klart, men har säkert minskat förekomsten på djurhemmet. Ett annat skäl som angetts är att förut fanns en stor olivodling intill djurhemmet, en odling som använde starka bekämpningsmedel. Kanske tog det också död på myggorna?
Helt klart är i alla fall att leishmania är ett stort och som det känns ökande problem i sydligare länder. Ägda hundar som kostas på, kan medicineras, men dem som ingen bryr sig om? Och de som lever tätt tillsammans på djurhem?
Det vore mycket skönt om ett vaccin kom fram, eller ett sätt att oskadliggöra myggorna.

Bemötandet från svenska veterinärer varierar. En del tycker inte om att utländska hundar kommer till Sverige och kan då uppträda otrevligt. Andra har helt enkelt inte någon kunskap om sjukdomen och kan rekommendera avlivning utan att prova behandling. Acceptera aldrig att bli otrevligt bemött bara för att din hund är från ett annat land. Du betalar dyrt för veterinärbesöken och har rätt till proffessionellt och trevligt bemötande. Vi kan tipsa om bra veterinär i Stockholmstrakten, hör gärna av dig om du har någon att rekommendera så vi kan tipsa den som behöver hjälp.

Som alla som läst så här långt insett, är det otroligt viktigt att rätt diagnos ställs så snart som möjligt. Den som importerar en hund och inte testar mot leishmania riskerar att hunden får fel diagnos på grund av okunskap och ovana hos veterinären.
Den som smugglar in en hund och sedan placerar om den utan att tala om dess härkomst (ja, det förkommer tyvärr) tar förutom det brottsliga, på sig ett mycket stort moraliskt ansvar.
Hunden har ingen rimlig chans att få rätt diagnos vid ett insjuknande. Dessutom finns risken att man börjar tro att smittspridning sker i Sverige!

Detta var allt! Läs mer på andra ställen på nätet, några få exempel på länkar:

SVAs information om leishmania

The Canine Leishmaniasis web site

Smittskyddsinstitutet (gäller människor, men intressant ändå)

Intermedicin.se (gäller människor, men intressant ändå)