|
LITE OM NERO.......
I april 2005 fick CHANS frågan om vi kunde hjälpa till med
omplacering av en större och något äldre hanhund, NERO.
Vi visste inget om honom annat än att hundstallet inte kunde/ville
hjälpa honom eftersom han ömmade i lederna. Åldersuppgifterna
varierade från 2-7 år. 2 var nog ett önsketänkande,
kanske för att vi skulle ta oss an honom.
Vad svarar man då? Vi hade egentligen inte möjlighet att ta
in en hund just då. Vi har inget djurhem, vi förberedde oss
för att några hundar från Kreta skulle komma och hade
över huvud taget fullt upp, vi jobbar ju alla bara på fritiden
med CHANS. Men vad gör man då man befarar att hunden ifråga
kanske inte får nån hjälp? Man ser för sig hur det
i värsta fall kan sluta, och vad det kan bli behöver jag nog
inte förklara.
Vi tror att det finns ett hem för varje hund som inte har utvecklat
hemska problembeteenden, är allvarligt sjuk eller mår dåligt
på annat sätt. Att en hund är lite äldre och eventuellt
har en krämpa, får man upplysa intresserade familjer/personer
om. Det finns tack och lov människor som ser det fina i att ge en
äldre hund som kanske valsat runt, en trygg tillvaro.
NERO visade sig ha haft en borreliainfektion som han under våren
fick behandling för. Han har varit stressad och väldigt skällig
mot andra hundar då han var i koppel, något som kanske kunde
uppfattas som aggressivitet om man inte studerade honom närmare.
NERO är en mycket personlig hund och han drog till sig väldigt
mycket intresse. Man kan lugnt säga att många kände sig
kallade att ge NERO ett hem, men det tog ändå lång tid
att hitta det verkligt lämpliga hemmet. Han hade vad vi förstod,
flyttat runt en hel del och haft många hem, och det måste
få ett slut. Det slutade med att han flyttade till Uppsala, till
Marina och Jani, som tidigare hjälpt CHANS genom att vara jourhem,
men nu ville och kunde ha en alldeles egen hund.
Många tror att en omplaceringshund måste ha några hemska
olater eftersom den fått flytta runt, men det behöver inte
vara så. Varför NERO råkat ut för detta vet vi inte,
har inte lyckats spåra hela hans historia. Det känns i alla
fall som om han aldrig egentligen blivit dåligt behandlad. Han har
en grundtrygghet, är genomsnäll och hade nog mest haft otur
hittills. Ofta kan det var bra och nödvändigt att placera om
en hund, låta den gå vidare till en bättre tillvaro.....
Tack Marina och Jani för att ni vågade satsa på NERO!
/Ingrid, ordf. CHANS
PS! Alla som adopterat hundar genom CHANS är välkomna att skriva
och berätta om hur hunden har det idag! DS
|
