SVARTEN

  


Vi åkte utan boende till Kreta och bodde inte på något vanligt charterhotell eftersom Nicole hade sin hund med. Byn vi hamnade i kändes inte alls tillrättalagd för turister, det var intressant men ibland lite otäckt. Redan första dagen såg vi en hund som satt bunden uppe i ett halvfärdigt "husskelett". Han syntes från vår balkong och i vissa vinklar från vägen men de allra flesta skulle aldrig upptäcka att där levde en hund. Enligt lokalbefolkningen så hade han suttit där sen i maj och förmodligen längre.
Detta är utsikten från vår terass.
I vägkorsningen nedanför bodde BOY. Den hemlösa hunden som nog haft valpsjuka. I det halvfärdiga husskelettet överst, på mittersta våningen bunden vid en av pelarna, bodde Svarten. Vägen går upp till höger för att sedan svänga tvärt till vänster och passera rakt under hans plats. Han skällde ibland då vi gick förbi nedanför, annars hade vi nog inte upptäckt honom.

Det var ibland, särskilt på kvällarna, en kuslig stämning i byn, mycket beroende på den suspekta verksamhet som pågick i det före detta hotellet närmast, till vänster på bilden. Vi var de enda turister som bodde i byn över huvud taget och det kändes otäckt att gå runt och snoka för mycket. Vi var i alla fall tvungna att hälsa på Svarten och kolla hur han hade det. En kväll då det mörknat gick vi upp till den halvfärdiga byggnaden. Hela Kreta vimlar av halvfärdiga byggnader så det var inget konstigt med det.
I skenet av ficklampor klev vi dit upp och fick mest känslan av att befinna oss i ett parkeringsgarage i en skräckfilm. Och där satt en ensam hund bunden! Lite skygg var han och försiktig med att hälsa, men definitivt inte ilsken. Han hade lite mat på ett fat men inget vatten, det märktes ändå att någon såg till honom ibland. Hans rep, faktiskt ingen kedja denna gång, var ganska lång men lindad runt pelaren så han kunde inte gå så långt. Tillräckligt långt ändå för att kunna ramla utför kanten och hänga sig ifall han skulle bli skrämd av något.
Det var inte det värsta ställe

 
   
<<<Tillbaka