VOVVE LISA

 
CHANS har som bekant aktiva medlemmar på grekiska fastlandet: Lisa och Niko i Dilesi, några mil öster om Athen. Nu har även deras kompis Kostas, som länge hjälpt till med hundarna, blivit medlem, så nu kan CHANS skryta med 3 medlemmar i Dilesi! De har under många år arbetat med att i liten skala ta hand om hemlösa och utkastade hundar som sedan placeras i hem i Grekland. Även ett stort antal katter har fått hjälp. Under flera år har det funnits ett större hundgäng som levt herrelösa i centrum, som de och några andra djurvänner matat och hållit koll på. Vi har planerat för att hjälpa till genom att kastrera tikarna och sedan låta dem fortsätta leva där under tillsyn. Då planerna började ta form hände något hemskt: flera av hundarna förgiftades! Men inte alla! Det finns en äldre tik som heter LISA (jag kallar henne här vovve-Lisa, för att undvika förväxling) som bott i centrum många år, hon måste vara 13-14 år nu och hon är faktiskt kastrerad sen länge. Kanske är det därför hon lyckats bli så gammal. Hon har bott utanför apoteket och tagits om hand lite av en man i centrum.

I somras berättade Lisa så här:
"Vovve-Lisa från centrum är hemma hos oss nu. Hon är slut nu och kommer inte att leva länge till, men jag kunde inte lämna henne i torsdags. När jag då fick se vovve-Lisa satte jag mig ner och storgrät. Hon har inte mycket päls kvar, full av fästingar och är i sista stadiet av leishmania. Jag ringde på dörren hos dem som tagit lite hand om henne. En kvinna öppnade och enligt henne hade vovve-Lisa fått någon behandling och de kunde inte göra mer. "Ta henne, ta henne" skrek hon. Så jag ringde Kostas och han körde henne upp till oss. Första tanken då man ser henne är omedelbar avlivning, men hon verkar inte ha ont och jag och Niko vill så gärna ge henne en liten tid av kärlek och god mat, som hon uppskattar mycket, hon äter kopiöst, om det så bara blir några dagar. I går badade Kostas och jag henne med Cebasil och fästingarna är borta så den plågan slipper hon. Vi har sprutat hela hundgården dessutom mot ohyra. Jag frågar henne ibland om hon vill gå "Mia volta", en promenad, och det vill hon, men inte långt, vill bara tillbaka till sin trygga plats och där ligger hon utan att klaga. Tydligen har hon förstått att där är lugnt och skönt och att hon får vara ifred där. Hon dricker mycket vatten. Hon får också fästingskydd för vi måste ju tänka på de andra hundarna, hon är ju en levande "leishmaniabomb".
Kostas hjälper till med badning mot fästingar och parasiter. Hon hade mycket sår och var otroligt smutsig och full med fästingar.

Jag ångrar att jag inte tagit hand om vovve-Lisa tidigare men det har sin förklaring. Mannen som såg efter henne gjorde anspråk på henne, även om han inte tog så väl hand om henne och hon och vår Nelly rök alltid ihop. Hon var med mig vintern 98-99 (Lisa bodde då i ett litet hus och arbetade med en bok) och ingen frågade efter henne då. Hon fick vara inne och sova framför brasan när det regnade och var kallt. Tyvärr så gick det inte med vår Nelly. Två ranghöga tikar som de var. Jag kunde inte behålla henne. Hade jag tagit henne för bara 2 månader sedan innan det syntes att hon var sjuk, hade jag fått höra att jag stulit hunden. Nu då hon är dålig är det ingen som gör anspråk på henne och vi får väl se hur många dagar hon får här…hennes tid är ute.

Jag minns vovve-Lisa redan från sommaren 1991, då hade hon sin första kull valpar nere på stranden. Kalamaras dotter, de hade en taverna då, steriliserade henne faktiskt senare så hon skulle slippa bli mor hela tiden. Det var en stor sak trots allt. Men nu är hon gammal och sjuk. Det är tårar här, jag har alltid älskat den hunden särskilt mycket därför att hon klarat livet i den hårda miljön hon levt i så många år. Hon har nu förlorat alla sina hundvänner, Lardos, Lasaros och de andra, men hon har överlevt.
Vad kan man ge mer än ett värdigt slut?"

 

Nästa sida>>>