|
|
|
| Tassarna var ömma..... |
.... och klorna tjocka och förvuxna som de ofta blir av leishmania. |
| Senare i höstas skriver Lisa
så här: "Minns du vovve-Lisa? Jag var så ledsen förra gången jag skrev, då jag inte trodde hon skulle klara sig. Men under över alla under…. Vi satte in behandling mot leishmania och det verkade! Redan efter en vecka började hon repa sig. Alla sår läkte, pälsen kom tillbaka, hon var ju helt kal på många ställen. Tassos (veterinären) klippte hennes långa klor under lätt narkos, hade aldrig gått annars. Ömheten i fötterna försvann. Idag är vovve-Lisa i god form för sin ålder. Vi tar en kortare promenad varje kväll. Hon vill inte gå så långt, bara en sväng ner till vägen och lite runt där hon nosar på samma ställen varje gång, men hon är alltid lös på tomten. Det verkar som hon trivs att vara ensam. Vi ska köpa en "igloo-koja" och ställa under trappen så har hon ett eget bo. Hon har valt den platsen själv, det är svalt där. Hon är ju van att bo ute och kan inte vara inne med Nelly. På kvällarna då vi är i trädgården är hon med oss och hon är så glad då, skuttar och nosar omkring. Tassos säger att han nu tror att hon kan leva i ett år till om hon har tur. |
 |
 |
|
Niko och vovve-Lisa |
En vilostund i trädgården |
|
Hon vaktar också tomten, skäller om någon närmar sig porten. Vovve-lisa har väl aldrig brytt sig om att vakta något! Kan det vara så att hon förstår att hon äntligen har ett riktigt hem? Hennes tidigare s. k. ägare har inte hörts av och vi har via ombud gjort klart att Vovve-Lisa är adopterad av oss. Vovve-Lisa är ett mirakel och ska stanna hos oss så länge hon lever!" Detta var en solkskenshistoria från Grekland! Lisa och Niko har även under sommaren tagit hand om ett antal kattungar och hundvalpar som slussats vidare, en del efter uppfödning med flaska, men historien om vovve-Lisa är den mest gripande. Tänk att kunna ge en gammal hund en sista tid med trygghet och god omvårdnad. |
| <<<tillbaka |