Nu blev det inte nåt problem för mig med valparna i kartongen men ett väldigt reellt problem just nu är en hund, eller snarare äldre valp, som hittades mitt på vägen häromkvällen, som inte verkade ha några som helst koncept vad gäller bilar.
Petra från petshopen (det är alltså en zoo-affär, inte en valpaffär som man läser om ibland) ringde mig mitt i natten och frågade om jag kunde hjälpa till att fånga honom så jag åkte dit och gjorde det. Sen hade Petra inte tänkt längre på vad vi skulle göra efteråt med den, utan kanske kunde vi bara åka och lämna honom någonstans långt ifrån trafikerade gator (hon har bott här ännu längre än jag...) medans jag inte KUNDE göra det helt enkelt. Det är det som är min förbannelse eller "blessing" - igen beroende på hur man ser det.
Om jag hör en sorglig historia kan jag må dåligt ett tag men sen glömma det men när jag val har sett djuret(n) kan jag inte bara gå därifrån. I det här fallet blev det besvärligt för jag kan inte ta hem en ung hanhund (ens bara för natten) för Topper gör slarvsylta av honom, och Petra hade en löptik som gäst hemma vilket öppnar for helt andra problem...

Började ringa runt som en vansinnig till folk - populärt mitt i natten? - och den enda som sa ja till att ta in honom var en norsk kvinna som jag träffat i grekiska skolan. Tack gode Gud för det, för sen öppnade sig himlen och vi hade ett riktigt otäckt åskoväder den natten.
Hursomhelst vaccinerade och avmaskade vi honom nästa dag och både Petra och jag tog
kontakt med de få människor vi känner som kan omplacera hundar i Holland och Tyskland
för att se om det fanns några chanser att hitta ett permanent hem åt honom kvickt - alltså
kvickare än den tid det tar att få honom att kunna åka till Sverige. Då ringer norskan och
säger att hon inte orkar ha honom mer, hon hade inte trott att det skulle vara sa jobbigt...
(nej, han är inte ett dugg jobbig eller konstig, bara valp med allt vad det innebär + att
han helt uppenbart aldrig varit inne i ett hus tidigare).
Då gick en hel dag åt, till att ragga tag i ett nytt fosterhem - vilket ni kanske redan insett att det inte är lätt här. Nu har Petra hittat ett ställe som är OK, hos en man som har hästar som han hyr ut på somrarna, men han måste sitta på en kedja ett tag, åtminstone i början tills mannen ser hur det går.
Återigen, vad gör man? Man måste se till alternativen: kedja ett tag med chans till nytt hem i Holland eller nåt annat land i vår eller utslängd på gatan igen och ta sina chanser där.
Där är vi just nu med honom, vi letar med ljus och lykta efter ett hem och han är åtminstone "kept safe" tills den dagen kommer. Fast sen är det ju alla kostnader...
Vaccinationer, chip, pass, mat, avmaskning - allt kostar! Och även om han kan stanna
tills i vår när charterflygen börjar flyga igen (om han åker innan kostar det ca 13 euro/kg och någon måste flyga med honom, vem?) så kostar det ändå också pengar. Alltså är detta helt ohållbart i längden, men när det gäller valpar är det just det att det GÅR INTE att kastrera, vaccinera och sätta tillbaka på gatan. De klarar sig inte - så klart.

Och då kommer vi till kommunens ansvar och kastreringsprojektet... Det har inte hänt
NÅGONTING! Jag VISSTE det. Det var "myselimys" och "ah, vad vi alla är överens" innan valet och nu är det kalla handen. Men vi jobbar på det - tro mig!!
Dessutom känns det ibland som om det inte spelar någon roll alls i alla fall om vi kastrerar hela Hersonissos så länge folk fortsätter att dumpa sina ägda hundar på gatorna.
För ett tag sedan kom det en gubbe till mitt hus med sin lilla hund och frågade om jag - jag - kunde hjälpa honom med hans veterinärräkning på 350 euro för hans hund var sjuk och han kunde inte betala så mycket och om inte jag kan hjälpa honom måste han tyvärr slänga ut sin hund... Ursäkta??? Vem tror de att jag är? Men rykten florerar i små byar som den här. Efter att jag kastrerade Bakery girl kom det folk till petshopen och frågade efter
" den svenska, rika veterinären". Den ni! Hade varit trevligt att vara om det bara hade varit sant...
Usch nu orkar jag inte prata om detta mer. Tack för ordet och var glada att ni inte utan
förvarning blir utkastade från en varm korg ut på en blöt gata helt ensamma.

Kram från Nicole
Hersonissos, Kreta

Nedanför är en bild av vovven som önskar ett riktigt hem. Vi jobbar på att han ska kunna komma till Sverige.......