Nu när förgiftningstiderna är över, eller snarare har planat ut så kom nästa problem - julen!
Vad händer på julen? Joooo, julklappar: Små söta hundvalpar och kattungar som man kan gulla med. Ja, alltså så länge de är små och gulliga och inte har kissat för femtielfte gången på golvet. "Då får det banne mig räcka! Och vi måste ha fått en riktigt korkad valp för den fattar ju inte ens när vi tillrättavisar den när vi kommer hem och ser kiss överallt och trycker ner dess nos i det. Ut på balkongen med den! Men vadi helsike - vi kan ju inte ens sova på nätterna längre - den jäkla valpen bara skriker hela natten. Ut på gatan med den!
Puh, vad skönt! Nu kan vi sova lugnt igen - nästa valp vi skaffar måste vi se till att det är en bättre en - en dyrare så att vi VET att vi får en bra en!"

Och så har vi de generösa människorna - som ger bort valpar. "Jaa, vi lägger dem i en kartong som vi ställer på vägen där vi vet att folk går förbi och låter dem få ta en om de vill - helt gratis - vad snälla vi är!"
Hände för ett par veckor sedan - 4 små feta korvar längs vägen när jag var ute och promenerade med mina hundar. Kunde inte ta dem med mig just då och gick hela vägen hem med hjärnan jobbandes på högvarv med vad i hela friden jag skulle göra med dem...

Alt 1: Ta hem dem, flaskmata upp dem och senare försöka hitta hem åt dem
= omöjligt om jag inte är villig att ge bort dem till vem som helst och riskera att de hamnar på en kedja, en balkong och senare troligen på gatan.

Alt 2: Ta hem dem och sen åka till veterinären for att avliva dem
= uteslutet för jag KLARAR DET INTE IGEN med 4 helt friska små själar.

Alt 3: Ta hem dem och behålla dem sa länge det tar tills jag hittar BRA hem åt dem
= jag är halvvägs på väg att bli Gayner på The Haven.

Vad göra? Jag åkte tillbaka med bilen senare, fortfarande utan en klar plan och bra (eller illa, beroende på hur man ser det) nog hade någon löst problemet åt mig - de var borta, även kartongen vilket uppenbarligen betyder att någon hade tagit dem, och nu kan jag inte sluta undra över vem, och till vad för liv / död. Men hemskt nog blev jag lättad när jag såg att de var borta - jag slipper undan ett enormt problem... Om ni undrar vilket alternativ jag hade
valt om de hade varit kvar kan jag berätta att det hade varit alternativ 1. Förlåt, men vad hade ni själva gjort?

Blir också väldigt osäker ibland när jag ser valpar som ser helt friska ut på gatorna,
(om det inte är på motorvägen för då finns inga andra alternativ än att plocka upp dem) ifall de har ett hem eller är utkastade. Med eller utan halsband vet man inte om någon bara har släppt ut dem för att rastas. Det är ju ändå det mest vanliga än så länge här. Tom prästen, min granne, gör så med sina 2 hundar. De är ute och lallar själva på nätterna här i området och på dagarna är de kedjade utanför hans hus.
En kul grej - förmodligen roligare om ni hade sett det själva - var när mina hundar var ute i
trädgården sent på kvällen en gång och väckte mig med att tokskälla. Det är så ovanligt att jag var tvungen att gå ut och titta efter vad det var de skällde så vansinnigt på, och ser uppifrån terassen den feta prästen i lång vit nattskjorta (som ett spöke) hukande halvspringa hemåt med en hund i var näve. Alltså ni vet om man inte har koppel och är rädd att hunden inte ska följa med en får man hålla i halsbandet - alltså hukande gå (om man inte har typ en irländsk varghund eller nåt, då behöver man kanske inte huka...). Nåväl, det var en parentes.