RAPPORT FRÅN NICOLE PÅ KRETA, SEPTEMBER 2004 |
Den idylliska entrén till "The
Haven". Blommorna sitter på ett jakarandaträd och bilden togs i maj. Ofta lämnas hundar bundna vid grinden. |
Hej alla djurvänner i CHANS!
Här kommer en lägesrapport från
djurhemmet "The Haven", Kreta. Mycket har hänt, även
i mitt privatliv, så jag har inte riktigt haft ork/tid att höra
av mig. |
Jag tänkte däremot berätta
lite om de djur jag (och därmed alla ni som donerat pengar till CHANS)
har tagit hand om på sistone och även vad som hänt med dem
som jag skrivit om tidigare. Den senaste lilla vovven jag "snubblade över" är en springer spaniel-liknande valp, kanske 3 månader gammal, som jag hittade grävandes i sophögen i området där jag promenerar mina hundar. Han hade definitivt varit ute i bushen flera dagar att döma av pälsen som var full av taggiga växtfrön och de djävulusiska gräsfrön som man måste se upp med här nu, som lätt fastnar i tassar och öron och som gräver sig in i köttet om man inte upptäcker dem i tid. Dessutom var han täckt av kletiga matrester från att ha letat mat i soporna. Inget halsband, inget mikrochip! Hur som helst bodde han hos mig nån vecka innan jag kunde ta med honom upp till Haven. Vi har ju inga perfekta karantänsområden där och en ovaccinerad valp kan orsaka en hel epidemi, vilket faktiskt hände i vintras då en sjuk valp orsakade 6 andra valpars död i Parvovirus. |
Varenda gång jag skriver om en sådan här situation då jag hittat en hund eller katt önskar jag att jag haft kameran med mig för att kunna visa hur miserabelt det ofta har sett ut, men jag kan ju inte lämna djuret där för att springa hem och hämta kameran, men det är svårt att med ord beskriva ibland hur jäkligt det sett ut, så det är inte mycket mer jag kan säga om Herman (som jag döpt valpen till) förutom att hur jäklig han än såg ut så var han i alla fall inte skadad. Lite mager, men inte på långa vägar så mager som vissa andra djur jag råkat på. I maj var två vänner här och hälsade på och på en kvällspromenad hörde de svaga skrik från under en soptunna. Det var en liten, liten kattunge som antingen irrat bort från sin mamma eller blivit dumpad av någon. Jag plockade upp den och gick runt och frågade alla hotell runtikring om de hade sett nån kattmamma eller kattungar men ingen hade sett nån och jag hittade ingen heller, så jag tog den hem och matade med mjölkersättning hela natten (med hjälp av mina vänner tack och lov). Även den var jag naturligtvis tvungen att lämna på Haven, men den lilla bebisen lade snabbt på sig och blev kry och har faktiskt redan ett nytt hem - i Tyskland givetvis. Jag råkade på ytterligare en liten, liten kattunge som jag "tog hand om". Fast sättet jag träffade den på kanske inte är så smickrande. Topper- en hund som jag själv adopterat från Haven - fick tag på den under en bil och jag lyckades rädda den stackars lilla kissen från hans käftar i sista sekund. Däremot verkade kissen inte särskilt tacksam för den bet mig rejält i fingret. Otroligt nog har jag lyckats arbeta i 10 månader med diverse stora, ofta osäkra, hundar som jag inte vet vad de varit med om tidigare, utan att ha blivit biten men det ska till en pytteliten kattunge för att få mig att behöva gå och uppdatera min stelkrampsvaccination. Pinsamt! |
<<<Tillbaka |