Vill bidra till att avliva myten och uttrycket "vara som hund och katt".
Vi har en hittekatt som heter Muffins och har varit hos oss sedan 1998, då han kom vandrande och fick mat och husrum och valde att vara kvar. Vi har haft flera hittekatter genom åren, flera av dessa hade olika sjukdomar och blev inte så gamla, trots att vi är noga med veterinärbesök etc. Muffins verkar vara en stark och frisk katt. Våra hundägande gäster har tyckt att han är ovanligt cool i sitt förhållande till hundar. Så kom Olga, vår hund från Azorerna. Visst var vi fundersamma över hur detta skulle gå, men egentligen hade vi så mycket andra bekymmer med att få hem Olga, så det blev liksom inte mer utrymme. Och vi har ALDRIG varit oroliga, dessa båda visar ingen som helst aggressivitet. Muffins följer med oss på hundpromenader, Olga väntar snällt in honom etc.
Det som förefaller knepigt i deras umgänge verkar vara att deras språk är lite för mycket tvärtom. Dvs när Muffins viftar med tassen betyder det ju inte "kom-och-lek", utan "kom-inte-för-nära" och när Olga viftar på svansen är hon bara glad och inte avvaktande på hugget som katten. Vi ser ändå att de är så goda vänner, Muffins dricker ur Olgas vattenskål etc. Att de kan vistas i samma hem, med vederbörlig respekt för varandras olikheter, ja där har vi människor mycket att lära! Dessa två kompletterar varandra och är en enorm tillgång i livet.

Hälsningar Ulla Tilemo

Läs om OLGA