Det lät ju fantastiskt smidigt att kunna lämna in Oscar på ett djurhem och sen bara åka hem och vänta.

- Åh, vad skönt att vi är överens!
Utropade vi nästan i munnen på varandra! Vi hade båda varit rädda för att den andra skulle vilja försöka smuggla hem Oscar. Vi hade ju skämtat så mycket om det. Hur vi skulle ha honom innanför jackan och så skulle han plötsligt gnälla då vi gick genom tullen. Eller kissa så det rann alldeles framför tullarna.

Det är sånt man kan skämta om men i verkligheten ville ingen av oss göra en sådan sak.

Styrkta till kropp och själ lämnade vi caféet och gick tillbaka till Noah's Little Ark på Daskaloggiannis 37. Silke var kvar och lyste upp i ett stort soligt leende då hon fick se oss. Vi diskuterade praktiska detaljer och medan vi var där dök den tyske veterinären Thomas Busch upp. En både snygg och trevlig kille som vi ärligt talat blev lite småkära i båda två! Men tyvärr var han inte lika angelägen som Leffe om att få med oss på disco. Ärligt talat så kom han inte med några förslag alls. Han var på Kreta för att kastrera så många hundar som möjligt. Även några kattkolonier skulle hinnas med. Katterna skulle kastreras för att sedan släppas ut i det fria igen. De är mer självständiga och försiktiga med människor och klarar sig bättre som vilda än hundarna.

Om två veckor skulle Thomas åka hem till Tyskland igen och då ha med sig ett tiotal hundar som alla skulle få hem i tyska familjer. Oscar fick vaccinationer och blev ID-märkt och både Thomas och Silke förklarade hur bra det skulle vara om vi kunde ha honom så länge som möjligt. Så slapp han komma in på djurhemmet som alldeles nyvaccinerad. Och det är klart, visst kunde vi ha honom de återstående tio dagarna, han var ju så gosig och det gick bra på hotellet. Och skulle det bli bråk där så kunde vi alltid lämna in honom på Noah's Ark tidigare även om det inte var det bästa.
De satte på honom ett medel som skulle döda alla fästingar och ohyra för trots vår fina schamponering så såg Thomas snabbt att han inte var riktigt ren, som vi trott. Han fick också ett halsband som skulle skydda mot en farlig stickmygga. Vad mycket viktiga saker vi inte haft en aning om ifall vi inte hittat Noah's Ark! Till sist fick vi stränga order om att inte låta honom hälsa på andra hundar. Risken för smitta fanns innan vaccinet hade verkar ordentligt.

Oscar skulle också kastreras om han skulle vara på Noah's Ark förklarade Thomas. Annars skulle det inte fungera på djurhemmet och det var en viktig del av deras filosofi att en hemlös, oönskad hund inte skulle sätta fler valpar till världen, valpar som också skulle bli oönskade och hemlösa. Det lät ju vettigt och skönt skulle det vara då tikar där hemma löpte.

De återstående dagarna var vi turister med hund. Vi hade med Oscar överallt och han skötte sig så fint. Vi som hade tänkt gå ut på disco och göra Chania by night hade så mycket att tänka på tack vare Oscar att vi inte saknade nöjeslivet ett dugg.
Då dagen kom då vi skulle åka kände vi att vi verkligen lärt känna honom och det var inte kul att lämna honom. Vi träffade Silke som överenskommet på kontoret klockan 12. Vi hade inte kommit överens om någon summa som vi skulle betala men vi donerade de pengar vi hade kvar, nästan 300 Euro, till Noah's Ark. Det märktes att Silke blev jätteglad över pengarna, förmodligen var det inte alla som betalade då de lämnade in en hund så vi kände oss riktigt stolta över oss själva. Nu hade vi verkligen sörjt för att Oscar skulle få det bra. Om han sen av ödets grymhet skulle bli sjuk och dö så hade vi i alla fall gjort allt vi kunnat.

Vi kunde lämna Kreta med gott samvete och såg redan fram mot nästa besök då vi skulle hämta Oscar!